|
|
No Sinner
från Vancouver är tveklöst ett av de coolaste banden jag hört på
länge. Colleen Rennison sjunger som om Beth Hart vore hennes
mamma och Janis Joplin hennes mormor. Musiken är som om Black
Keys hade varit med och producerat soundtracket till filmen
The Commitments (1991). Men jag känner ändå att jag inte
riktigt beskriver hur Boo Hoo Hoo låter…
Ljudbilden
är helt och hållet rakt upp och ner, inga krusiduller; trummor,
bas och gitarr med enstaka gitarrpålägg och givetvis den
fräsande stubintråden Colleen Rennisons sång. I titelspåret
ligger ett lätt blås och svalkar i bakgrunden; man märker det
knappt men det ger den medryckande låten dess soul/R&B-känsla.
Det är gott om influenser från 60-talet. Animals och Janis
Joplin återkommer med jämna mellanrum och precis som Beth Hart
är Rennison utan tvekan påverkad av sångerskor som Nina Simone,
Aretha Franklin och Etta James. Det enkla men personliga
gitarrspelet av Eric Campbell imponerar också. Det är naket, en
del eko och slide-effekter, men framför allt blir det aldrig för
mycket, exakt det som faller på läppen. Orgel i den närmast
gospelsmäktande ”Rise up” är ett exempel på den smakfulla
produktionen. Gruppen använder kryddorna där de ska vara, inte
för att dölja dåliga råvaror. Låtarna är nämligen förstklassiga
och snyggt infattade i helheten. Om jag avtvingar mig tre spår
att spela varje vecka resten av året väljer jag nyss nämnda
”Rise up”, Black Keys-dånande ”Devil on my back” och ”September
moon”, som hade förgyllt Bob Dylans förstklassiga album Oh
Mercy. Bara för att markera var ribban ligger.
http://nosinner.com
Betyg: 9/10
Jukka
Paananen
|
|
