|
Dags att
granska skiva nummer två från Mikael Erlandsson och hans
medmusikanter. Efter en första lyssning tycker jag mig
ana en lite tuffare attityd på fler låtar än tidigare.
Jag frågade bassisten Mikael Carlsson i bandet vad han
hade att säga om det.
- Tuffare? Ja, kanske det. Jag tycker att
den känns ”Fetare” i produktionen i alla fall. Jag läste en
recension på förra plattan för ett tag sedan som beskrev det som
att ”LUC rockar hårdare än de flesta andra AOR band och att
vissa låtar ligger i gränslandet till metal”. Det är väl upp
till var och en att bedöma. Vissa låtar smäller på rätt bra
medan andra är lite mer tillbakalutade. Det vi fokuserar på i
första hand är att det alltid ska finnas en stark melodi i
låtarna.
Jodå, melodier finns
det gott om. Jag har snart spelat sönder låten ”In to the
shadows” som är en metal-låt som går över i en väldigt poppig
och luftig refräng. Genial, om ni frågar mig. Mikael Carlsson
berättade detta om låten:
- Låten handlar om en person som slåss
med sina inre röster och demoner. En ganska mörk text egentligen
för att vara AOR/Hårdrock kanske, men allting måste inte vara
sockersött hela tiden.
- Den började som ett ”twin guitar” solo faktiskt. Jag hade en
melodi malandes i huvudet så jag spelade in den lilla slingan
för över ett år sedan i studion. Sedan har den fått ligga tills
jag kom på hur jag skulle jobba vidare med den. Från början så
var det pumpande åttondelar på den, men jag tyckte att det lät
så ”vanligt/tråkigt” i den tappningen. Sen prövade jag med
fjärdedelar på basen i stället och då blev det en helt annan
puls. Klart bättre. Efter att ha åkt runt i bilen med den
slingan på repeat ett tag så började refrängen ta form… ja, jag
sitter och sjunger i bilen, så nu har vi rett ut det !! När väl
refrängen var klar textmässigt så är det lättare att gå vidare
eftersom ämnet är klart och jag börjar att leta efter nyckelord
som funkar att rimma på. På den färdiga låten så är
gitarrslingan annorlunda eftersom Martin ville göra den på ett
annat sätt än vad jag gjorde ursprungligen, och det är helt ok
eftersom det blev ett bättre driv och inte så poppigt som från
början
Jag blev även nyfiken
på hur tänket gick kring nya skivan och om det fanns något mål
att uppnå. Jag fick detta svar:
- Tanken var att försöka göra en minst
lika bra och gärna bättre platta än debuten. Gärna lite mer
varierad också. Därför så är hela bandet betydligt mer
involverat i både låtskrivande och arrangemanget av låtarna den
här gången. Personligen tycker jag att man kan höra influenser
av både ”Salute” och ”Last Autumn´s Dream” på den här plattan.
Sen så finns ju David Reece med på ett hörn som textförfattare
på ett par av låtarna också. Han är grym på texter och jobbar
dessutom otroligt snabbt. Mål att uppnå? Världsherravälde så
klart! Nä, skämt åsido så vore det kul om vi kunde få lika
mycket uppmärksamhet som för den första plattan. Gärna mer också
såklart. Jag har hört att vårt Japanska skivbolag promotar den
här plattan hårdare än den förra där borta så det ska bli
spännande att se vad det kan ge för resultat.
Ja, apropå Salute. Vad
hände med dem?:
- Lite lustigt att du nämner det, men
inte helt lätt att svara på. Vi pratade faktiskt om det för inte
så länge sedan eftersom att Salute och Lover Under Cover (LUC)
ligger ganska nära varandra musikaliskt sett. Just nu känns det
som om det bara skulle orsaka förvirring om det skulle komma en
ny Salute platta så nära inpå LUC.
Jag menar, vad är Salute ? Vad är LUC ?
- Det är i princip samma medlemmar i båda
banden. Kanske har dom smält ihop ? Det är nåt att fundera på.
Men man ska aldrig säga aldrig. Just nu så fokuserar vi på LUC.
Vad var svårast och
vad var lättast i arbetet med nya skivan?:
- Svåraste är faktiskt att få in
Erlandsson i studion på en tid som passar för alla parter. Han
har ett otroligt packat schema med alla projekt och grejor som
han håller på med. Helt plötsligt så är han puts väck i två
veckor i Ryssland eller nåt när det har trillat in gig för honom
med ”Secret Service”. Han är en upptagen man minst sagt, och det
dyker upp saker med kort varsel ganska ofta så det är svårt att
planera. Men när vi väl får dit honom så burkar det inte ta mer
än en vecka, 10 dagar för honom att sjunga in hela plattan. Det
”lättaste” är då resten av processen. Martin är otroligt
effektiv i sin studio. Han har haft den i så många år så han vet
precis hur han ska klämma ut det absolut bästa resultatet ur en
produktion. Jag har bara känt Martin i knappt 1,5 år men jag är
sjukt imponerad av honom. Att vi dessutom funkar klockrent ihop
är en ren bonus. Perra är också enormt effektiv. När han kommer
ner till studion så är han ordentligt påläst på låtarna så han
sätter trummorna till hela plattan på 2 dagar utan problem. Grym
kille och förbaskat trevlig också ska vi tillägga.
Hur skriver ni
låtarna och vilken/vilka var roligast att göra?
- För min egen del så ser
processen olika ut för varje låt jag skriver. Det kan börja med
ett gitarriff, kanske en basgång eller bara en melodi. Playboy
No:7 började tex med basgången som är i början. I Angels Will
Cry från första plattan så var det pianoslingan som var den
första idén, men för det mesta så är musiken klar innan jag
börjar med texten. Undantaget är när den första idén består av
en textrad till en refräng, för då bygger jag därifrån. När det
gäller texterna så jobbar jag tyvärr väldigt långsamt. Jag kan
sitta i en månad utan problem innan jag känner mig nöjd. Oftast
så sätter jag en låt på repeat i bilstereon när jag kör omkring.
När man sitter där och lallar så brukar det dyka upp några
textrader här och där och tillslut så får jag ihop nåt som
funkar. När demon är klar så spelar jag upp den för resten av
gänget och sedan är det högt i tak med åsikter. Alla får föra
fram sina tankar och föreslå eventuella ändringar. Kanske kan vi
göra så i stället, eller hur låter det om vi gör så här, osv,
osv. Både jag, Erlandsson och Martin kan spela gitarr, bas och
keyboard så vi har alla möjligheter att färga saker och ting på
olika sätt. Sen kan det vara så att sättet som jag sjunger på i
en demo inte riktigt passar Erlandsson. Då har han fria händer
att hitta på något eget som funkar. Detsamma kan gälla texterna.
Men Micke är grym på det så slutresultatet brukar bli kanon.
Roligast ? Personligen så tycker jag att ”A fight” och ”Playboy
No:7” var riktigt kul att spela in. Låtar som smäller på och med
ett gott driv på basen.
Men om du frågar mig igen om en månad så kanske du får ett annat
svar.
Ni gör även en
lyckad cover på Martikas gamla "toy soldier". Hur valdes just
den låten ut?:
- Det
var faktiskt Martin Kronlund som kom med idén. Han presenterade
den för mig och menade på att den här skulle passa Erlandssons
röst perfekt. Vi tog ner den 2 tonsteg och gjorde arrangemanget
ordentligt fett. Det ligger tex 4 lager med stråkar bara i
versen. När sedan refrängen kommer igång med gitarrer och
hammond tillsammans med Erlandsons körer så låter det enormt
stort. Slutresultatet blev grymt. Det är ungefär 25 år sedan som
Toy soldier blev en stor hit över hela världen. Det är dags för
en ny generation att upptäcka vilken grym låt det är.
Avslutningsvis
berättar Mikael att de närmaste planerna är att spela på Väsby
Rockfestival i Upplands-Väsby i sommar, och uppmanar så många
som möjligt att komma dit och kolla.
www.loverundercovertheband.com |
