|
Ett par timmar innan konserten så knackar
jag på dörrarna till musikens hus. Med mig har jag min kompis och
nyblivna Porcupine-älskare Thomas Stam som ska banda och fota.
Tourmanagern öppnar och visar oss genast rakt in i konsertlokalen där
bandet soundcheckar för fullt. Den förste som vi springer på i dörren är
Steven som hälsar och leder oss in i backstagerummet. Framför soffan vi
slår oss ned i står en skål med vindruvor, en kanna juice och
chokladkakor. Inte så mycket rock´n´roll om man säger så. Fast det hade
jag nog inte väntat mig heller.
Under ett ständigt mullrande från
Gavins trumsoundcheck kör vi intervjun med en Steven Wilson som faktiskt
är betydligt mer pratsam och avspänd än jag trodde.
DJ: Hur känns de nya låtarna live?
Några personliga favoriter?
SW: De känns bra! Låtarna passar bra
eftersom de är rockigare... och vi är ju ett rockband. Så jämfört med
våra två- tre förra skivor gör sig dessa bättre live. Favoriter? Nja, vi
försöker variera setet från kväll till kväll för att hålla oss fräscha
så jag kan faktiskt inte plocka ut någon speciell.
DJ: Vilka spelningar är roligast?
Större hallar eller lite mer intima ställen som här?
SW: Det beror på. Ställets storlek spelar
ingen roll, snarare atmosfären hos publiken. Hmm, kanske att jag
föredrar större ställen. Där kan man inte... ( lång fundering)
DJ: ...se ansiktsuttryck?
SW: Precis. Men det kan man på mindre
ställen. Det bästa är förstås om man kan se uttrycken när publiken är
med på noterna. Men om är den inte är det så tappar man stinget totalt.
Så överlag känner jag mig mer bekväm på större ställen. Men som sagt, om
man får bra kontakt på ett mindre ställe så är det fantastiskt! Äh, jag
kan inte bestämma mig.
DJ: Jag antar att era fans kan låtarna
och är mer eller mindre fanatiska... som jag?
SW: Nja, inte numera i alla fall. Det är
faktiskt en stor skillnad beroende på var vi spelar. I t ex Tyskland
finns det mest nyare fans som i princip bara hört ”In Absentia”. Där
mottas de äldre låtarna sådär medans de nya funkar fantastiskt. I Polen
å andra sidan har vi varit större en längre tid. Där är det de gamla
låtarna som går hem bäst.
DJ: När du var ung, anade du då att du
skulle jobba proffesionellt med musik?
SW: Hur ung?
DJ: Tja, 10-12 år?
SW: Jag minns inte riktigt när, men när
jag var ung visste jag att jag ville göra skivor. Inte nödvändigtvis bli
musiker men att på nåt sätt hålla på med det, t ex bli producent eller
låtskrivare eller nåt. Jag blev intresserad tidigt och började samla
singlar när jag var 11-12 år. Jag älskade allt som hade med det att
göra; musiken, hitlistorna, omslagen, allt! Då visste jag att musik
skulle dominera mitt liv.
DJ: Du är ju en duktig gitarrspelare.
Har du nåt speciellt favoritinstrument?
SW: Mmm, jag har nog inget
favoritinstrument.
DJ: Att spela, alls
SW: Att spela? Nej, inget speciellt. Att
spela ett instrument i sig ger mig inget. Jag ser det mer som ett
verktyg att göra låtar och skivor. Som när turnén är slut nu nästa
vecka. Då kommer jag troligen inte röra min gitarr på tre månader.Jag
har ingen passion för att spela. Vad jag älskar är att skriva och
producera låtar och att göra skivor. Så jag ser gitarren som ännu ett
instrument vid sidan av trummor, synth och allt annat.
DJ: Bara som en del av helheten?
SW: Exakt.
DJ: Vilket instrument använder du när
du komponerar musik?
SW: Alla.
DJ: Alla??
SW: Alla! Det kan vara gitarr, piano,
synth, en trumloop eller en ljudeffekt.Vad som helst.
DJ: Sedan ”Stupid Dream” har ni blivit
mer melodiska och låtarna är mer sångbaserade. Din röst har också
utvecklats en hel del.
SW: Definitivt!
DJ: Övar du mycket på sång?
SW: Inte direkt, nej. Men min stil av
musik har ju gått från instrumentalbaserad till mer sångbaserad. Musiken
som jag lyssnade på och inspirerades av under Stupid Dream-tiden hade
mycket sång. Det var något jag tände på. Men du har rätt, min min röst
har utvecklats och det beror mest på att jag känner mig mer bekväm med
sången nu jämfört med förr.
DJ: Jag vet att du gillar extrem/
progressiv metal. Hur kommer det sig att du inte själv spelar sånt? Inte
din grej?
SW: Jovisst! Det kommer att hända snart.
Det finns projekt på gång.
DJ: Inte med Porcupine, antar jag?
SW: Nej, inte med Porcupine.
DJ: Du verkar vara en väldigt
produktiv man. Hinner du med nån fritid vid sidan av all musik?
SW: Det är sant. Jag gör mycket skivor
därför att jag gillar många olika sorters musik. Men visst har jag tid
över. Jag jobbar 7-8 timmar en 5-6 dagar i veckan som så många andra och
man hinner faktiskt med en hel del på den tiden. Så jag har allt en del
tid över!
DJ: Vad skulle du göra om du fick den
ultimata lediga dagen?
SW: Den ultimata lediga dagen? Mmmm. (
Lång fundering.)
Jag har många lediga dagar, ha-ha. Men
jag är musikfanatiker och skivsamlare... så det blir väl mest sådana
grejor.
DJ: Så du stänger inte av musiken då?
SW: Aldrig!
DJ: Ett riktigt freak, med andra
ord...
SW: Japp, jag älskar det!
DJ: OK. Slutligen, finns det någon låt
du önskar att du skrivit?
(Svaret kommer direkt:)
SW: ”God Only Knows”.
DJ: Beach Boys?
SW: Ja, det är en bra låt.
DJ: En jävligt bra låt!
SW: Ja, en jävligt bra låt!
DJ: Jag vet ialla fall att jag snart
kommer att få höra ett gäng av mina favoritlåtar.
SW: Vi får hoppas det!
DJ: OK! Tack för intervjun och lycka
till!
SW: Tack själv!
www.porcupinetree.com
|
