E-Mail

info@artrock.se

 

Konsertrecensioner

 

 

 

 

Magnum
Debaser Medis – Stockholm 27/9-2009


INTRO
CRY TO YOURSELF
TAKE ME TO THE EDGE
BRAND NEW MORNING
THE MOONKING
WHEN WE WERE YOUNGER
NO ONE KNOWS HIS NAME
DRAGONS ARE REAL
A FACE IN THE CROWD
WE ALL RUN
LES MORTS DANSANT
ALL MY BRIDGES
ALL ENGLAND'S EYES
VIGILANTE
DON'T WAKE THE LION (TOO OLD TO DIE YOUNG)
KINGDOM OF MADNESS

 

Debaser Medis är en konsertlokal som rymmer cirka 1800 personer. Det var inte utsålt så jag tippar att vi var runt 1300-1400 personer som hade samlats denna afton. Jag och mitt sällskap kom in ungefär i slutet av förbandet Millions show. Till min stora häpnad fanns det plats framme vid scenen fast lite på sidan. Då jag är ganska kortväxt blev jag glad att slippa ha en massa människor ståendes framför mig. Nu såg jag allt!

Till sist drogs ridån isär och Magnum äntrade scenen ganska odramatiskt men till publikens jubel förstås. Sångaren kom in sist och var helt vithårig iklädd en mörk tunika. Läste någonstans att han hunnit fylla 64 år (!) och minsann, såg han inte lite Jagger-fårig ut i ansiktet. Dock hade han och grabbarna tydligen bestämt sig för att spela upp sin modernare skivkatalog för kvällen. Första 10 låtarna kom bara från de senaste skivorna. Som tur är så är de senare skivorna av hög kvalitet men sitter inte i ryggmärgen på samma sätt som klassikerna. Det märktes på publiken att de ville höra mer av det äldre materialet. Någon skrek ”Soldier of the line” rakt ut, men han fick vänta förgäves skulle det visa sig. Först med elfte låten Les Morte Dansants fick Magnum jublande ovationer som varade i minst en halv minut. De såg lite häpna men glada ut. Till och med Tony Clarkin, som annars mest brukar se lite surmulen ut, gjorde tummen upp.

Trummisen och bassisten verkade väldigt tajta och skapade en skön rytm till låtarna. Däremot tyckte jag keyboarden hördes lite svagt ibland. Det blev inte riktigt samma tryck som jag hört dem på live-DVD tidigare. Mycket riktigt besannades min farhåga när Tony gick fram till keyboardisten och skrek något och såg irriterad ut. Vad han sa vet jag vet inte, tydligen var det inget med ljudet för det vart ingen skillnad efter påhälsningen. Därför kändes en kanonlåt som Vigilante lite lam när det inte var det där fläskiga synthljudet med också. Vigilante avslutade även den vanliga konserten och de gick av scenen för att snabbt bli inropade igen!

Jag grät nästan av lycka när extranumren bestod av Don´t wake the lion vilken de gjorde en makalös version av samt Kingdom of madness, även den helt grym!

Därefter slängdes det ut sedvanliga trumpinnar och svettiga handdukar. Dock inte åt mitt håll, men det var ändå en mycket bra konsert och jag fick äntligen se Magnum live!

 

8 / 10

Peter Dahlberg

www.magnumonline.co.uk