E-Mail

info@artrock.se

 

Konsertrecensioner

 

 

 

 

UDO
Trädgårn, Göteborg – 29 Januari 2010
 


Foto: ArtRock.se 2009

 

Accept släng er i väggen! Här har vi det RIKTIGA Accept! U.D.O. känns nämligen som den naturliga fortsättningen på just Accept trots att dom spelar allt för många gamla Accept-örhängen live numera. Jag skulle tro att om den nuvarande sättningen av Accept skulle gå och se ett U.D.O.-gig så skulle dom göra i byxan och snabbt spola planerna för en comeback med nya sångaren. U.D.O. är nämligen en ostoppbar heavy metal-maskin som denna kylslagna lördagskväll i Göteborg mosar allt motstånd och känns både mer spännande och jämnare än något Accept någonsin har gjort. Bandet intar scenen med självklar säkerhet och levererar sin musik tight, piggt och förkrossande stenhårt! Det händer inte mycket om man skall se till själva showen. Inga bomber, ingen eld eller dylik rekvisita utan det är bara bandet, en magisk publikkontakt, en smakfull ljussättning och ett låtmaterial som skulle få de flesta att gråta av avund som står i centrum. Faktum är att låtlistan innehåller noll överraskningar egentligen, bortsett från Accepts ”Flash Rockin’ Man” kanske, men annars är det som vanligt. Det är för många Accept-låtar och för få udda U.D.O.-låtar som presenteras i mitt tycke. Visst skrålar jag lyckligt med i allsången till ”Princess of the Dawn”, ”Midnight Mover” och ”Metal Heart” och inte ens jag kan undvika att ryckas med i den strålande avslutningen med ”Burning”, “I'm a Rebel” och “Fast as a Shark”. Men faktum är att bandet utan problem skulle kunna dra ner på antalet Accept-låtar till fördel för mer eget material för som det är nu får endast de mest givna U.D.O.-spåren plats. Det är och andra sidan inte så lite heller då bandet ger oss två timmar och tio minuter show där endast gitarr- och trumsolona kan prickas av på minuskontot. Fast jag kan ha överseende med några solon så herr Dirkschneider kan ta igen sig lite emellanåt. Fast han ser oförskämt pigg ut och faktiskt att rösten lät bättre än på länge. Han krossar i och för sig fortfarande stenkrossar med sin myndiga och raspiga stämma så någon skönsång riskerar vi inte som tur är.

Frågan jag ofta ställer mig under konsertens gång är; Kan en heavy metal-konsert bli så mycket bättre än så här? Visst har jag svårt att förstå hur de kan strunta i att spela tillexempel ”They Want War”, ”Blitz of Lightning” eller för den delen ”24/7”. Eller hur de unisont, turné efter turné, totalt kan förbise hela ”No Limits”-plattan. Men oavsett detta så kan jag inte låta bli att hänföras av bandets vitalitet och det material de spelar upp och hur jag gång på gång (detta var nionde gången jag såg bandet) blir som ett litet lyckligt barn då bandet äntrar scenen. U.D.O. är kort och gott ett av världens absolut bästa heavy metal-band och det bevisar dom om inte annat denna kväll.

Setlist:

The Bogeyman
Dominator
Independence Day
The bullet and the bomb
Flash Rockin’ Man
Thunderball
Vendetta
In the Darkness
Princess of the Dawn
Gitarrsolo
Midnight Mover
Infected
Living on a Frontline
Trumsolo
Man and Machine
Mastercutor
Animal House
Metal Heart
----------
Holy
Balls to the Wall
----------
Burning
I'm a Rebel
Fast as a Shark



Betyg: 9/10

Ulf Classon