E-Mail

info@artrock.se

 

Konsertrecensioner

 

 

 

 

Abramis Brama & Horisont
Sticky Fingers, Göteborg – 24 April 2010
 


 

Det var en hel del förvånade ansikten som tyckte att valet av spelställe för kvällen var konstigt. Istället för att hålla spelningen på Top Floor med betydligt större kapacitet så har Sticky Fingers valt att boka in kvällens huvudakt Abramis Brama med support på den lilla klubbscenen våningen under. Ett smart val visade det sig då den större lokalen förmodligen hade blivit lite öde. Nu fick vi istället en så gott som fullsatt rockklubb där ölen flödade och musiken förbrödrade i trängseln.

Först ut på scen, och för att värma upp en redan småkokande åskådarskara, var retrorockarna i Horisont som passade in perfekt för kvällen. Med ungdomlig entusiasm och stilsäker musik levererade dom ett set av svängig sjuttiotalsrock i sann Led Zeppelin/Black Sabbath möter November-anda. Många röster höjs om att det låter en hel del som Graveyard och helt fel ute är dom inte då deras musik frodas i samma sjuttiotalsmylla.
På scen är bandet något gröna än men den lilla scenen inbjuder inte till någon akrobatik heller i och för sig. Men potentialen för att bli ett hejdundrande liveband finns där och lär komma med rutinen.
Bäst tycker jag bandets svenskspråkiga material funkar men vem kan värja sig för en hit som ”Nightrider”? Inte jag i alla fall och det verkade vara så överlag i hela lokalen som nu helt klart var uppvärmda för huvudbandet för kvällen.

Med en inte allt för lång väntan stiger så Stockholmarna i Abramis Brama på scen och tar emot publikens jubel. Folket verkligen älskar bandet och bandet älskar att stå på scen. Trots den minimala scenytan är det inget stillastående band vi ser utan dom gör det bästa dom kan och röjer på friskt.
Men det är musiken som gör det så bra som det är. Deras unika mix av Black Sabbath och November som möter Mountain i en härligt svängig dans passar sig perfekt att framföras live. Till detta har naturligtvis bandet en stor scenpersonlighet i Uffe Torkelsson som hela tiden får med sig publiken på allsång i de svenska texterna.

Vad mer finns att säga? Det visuella är som sagt begränsat på grund av den lilla scenen men vad mer behövs än snorsvängig sjuttiotalsrock, allsångsrefränger, kall öl och gott sällskap på en svettig liten rockklubb? Ingenting om ni frågar mig i alla fall.

Horisont 7/10
Abramis Brama 8/10

 

Ulf Classon