E-Mail

info@artrock.se

 

Konsertrecensioner

 

 

 

 

Pendragon

Live @ Sweden Rock Festival 10/6-2010.

 


 

Egentligen hade jag tänkt ta ett sabbatsår från festivalen vilken jag besökt årligen sedan 2002. Då kom ett rykte angående Pendragon`s medverkan och senare också en bekräftelse så det var bara att införskaffa ytterligare en biljett.

Pendragon en grupp som jag följt i många år och vars skivor införskaffats allteftersom de släppts bara måste få ses live, dessutom för första gången på svensk mark.  Scenen det begav sig var Sweden Stage och tiden placerades till klockan 18.15 som får anses vara rätt bra för ett neoprogband.

Publiken var inledningsvis rätt så glest sammansatt men när väl tonerna av inledande ”Indigo” fortskred tilltog publikströmningen. En viss nervositet kunde man ändå se från dessa veteraner  i  inledningen av konserten, med andra spåret ”Eraserhead” märktes dock inget av denna anspänning och när väl åskådarantalet växte till ett ansenligt antal förvandlades Nick Barett och hans Pendragon till en lekfull akt full av pondus.  De tre inledande låtarna kommer från senaste plattan ”Pure” där ”Freak Show” känns passa bättre på livescenen än på skivan med sitt gung och ypperliga gitarrspel. Träffade här en arbetskamrat som hörde gruppen för första gången och han gjorde tummen upp samt imponerades av Barett`s gitarrspel.

En klassiker tar vid ” Not Of This World” med en speltid runt femton minuter och vilken kvart. Låten består egentligen av tre stycken och inledningen med det grymma instrumentala samarbetet mellan Nolan`s  keys och Barrett`s gitarrspel måste var urgrunden av symfonisk rock. Nick`s sång tar vid med sin härliga dialekt och vid tredje delen där Pink Floyd vibbarna kan skönjas är jag helt såld. När jag ser leendet från publiken omkring mig vet jag nu att det är fler än jag som väntat på Pendragons ankomst.

Från plattan ”The Wind Of Life” får vi sedan ” Nostradamus “ och här går tankarna till en viss herr Gilmour, gitarrspelet tillhör inte den snabbaste i världen men få kan mäta sig med den genuina känslan. Från samma album entrar sedan ” Breaking The Spell” en låt vilken jag själv skulle välja bort, inte dålig men i detta sammanhang något gäspig.

“Master of Illusion” ännu ett klassiskt Pendragon alster som på dubbelskivan ”The Masquerade Overture” levereras i två versioner, här måste jag tillstå att liveversionen slår dem båda. När väl gunget drar igång och Nolan stöter på sina keys (han måste haft någon osynlig tråd som höll dessa på plats) är det bara öronen som hindrar smilet från att dela huvudet i två delar. Extranummer ” It`s Only me” kommer sedan från senaste plattan “Pure” .

Om man såg på publikreaktionen bör Pendragon fått en rätt stor skara nya fans, från åskådarplats hörde jag flera reaktioner med mycket positiva kommentarer som ”dessa har jag aldrig hört förut, är det bästa framträdandet hittills på årets Sweden Rock”.  Tja jag är nog både jävig och nörd, saknar dock något från klassikernas klassiker ”The Jewel” och trots en gäspning var årets Sweden Rockresa värd all möda. THX Pendragon!

Indigo
Eraserhead
Freak Show
Not Of This World
Nostradamus -
Breaking The Spell
Master of Illusion
-----
It`s Only me

 

www.myspace.com/toffrecords

http://pendragon.mu

 

8/10

Conny Myrberg