E-Mail

info@artrock.se

 

Konsertrecensioner

 

 

 

 

Selling England (A Tribute to Genesis)

Norrköpings Hörsal, 19 februari, 2011

Text Karl - Göran Karlsson

 

 

Konsertrecension: Selling England, Med mycket kort varsel (bara några veckor) fick jag upp ögonen för att Norrköping skulle gästas av ett Genesis-tribute band benämnt Selling England. I förhandsannonseringen angavs dessutom att bandet spelade exklusivt material före 1976 (pre-1976), d v s från perioden med Peter Gabriel i Genesis. Naturligtvis hyperintressant för undertecknad som är en hängiven fan av tidiga Genesis (pre-1978, dock – då jag även tycker att plattan ”Wind and Wuthering” måste läggas till Genesis rad av mästerverk).

Det kändes lite märkligt att köpa dyra biljetter (närmare 400 kronor) till en konsert med ett band som jag faktiskt inte visste någonting om. Då jag letade lite på nätet hittade jag inte mycket och jag fick klart för mig att bandet bara hade gjort en handfull spelningar dessförinnan.  Men jag noterade att kommentarerna till konserterna lät mycket bra och att det uppenbarligen fanns fina musikaliska kvaliteter. Jag tyckte det räckte för mig för att prova att gå dit – om inte annat för att se vilka andra Genesis-nördar som dök upp. En annan anledning är ju att det fina med Tribute-band är att de faktiskt bidrar till att hålla musikminnet vid liv. Jag menar – i nuläget går det ju inte att se Genesis live längre. Men Tribute-banden återskapar ju ändå mycket av känslan som en gång fanns. Några oerhört bra exempel för fallet Genesis är ju italienska The Watch och kanadensiska The Musical Box. Och nu har vi alltså fått flera svenska band med liknande ambitioner. Vi såg ju exempelvis en väldigt fin spelning av Lone Star Retractor vid Slottsskogsfestivalen förra sommaren.

Pressen är ju rätt så stor på ett Tribute-band. Det gäller att inte ”misshandla” originallåtarna för då kan man råka i onåd hos nördarna. Samtidigt måste man ha något eget att bjuda på för att inte bli alltför mycket kopior. Så det var inte utan en viss undran man inväntade konserten tillsammans med några hundra andra (kanske 500 men svårt att uppskatta) i publiken i den slitna men rätt så trivsamma lilla Hörsalen i Norrköping.

Inte helt oväntat kör man igång med ”Watcher of the skies” som första nummer  – en början som Genesis ofta använde sig av. Allt till egentillverkade animationer i bakgrunden på två skärmar och med ett rätt sparsamt ljus med lite rökeffekter. Det lät förvånansvärt bra även om man inte lyckades få det tordönsdånande mellotronljudet att så att säga ta över lokalen så som Genesis ofta gjorde. En helt OK version och jag kände direkt att det här var väldigt lovande för resten av kvällen. Och sen höjde man faktiskt nivån markant då man genomförde ett medley med låtar från ”The Lamb”-plattan. Det var introt ”The Lamb lies down”, ”Lilywhite Lilith”, ”In the cage”, ”Carpet Crawlers”, “Hairless hearth” och “Counting out time” (och kanske någon mer som jag glömde räkna upp). Väldigt bra genomförda allihopa. Man påmindes om igen hur tung rock som egentligen finns på denna dubbel-LP – Genesis hårdaste rockplatta - det svängde nåt oerhört av de första två av de uppräknade numren. Jag måste också nämna att mitt i alla dessa tunga låtar spelade de en otroligt fin version av en av de allra vackraste Genesis-låtarna: ”Carpet Crawlers”. Det här var nästan värt hela pengen för kvällen – om ni förstår vad jag menar. Efter detta var publiken helt med på noterna och det jublades högt efter snart sagt varje låt de spelade.

Efter detta gick man återigen bakåt i Genesis-historien. Sångaren Kent Ihrén lämnade scenen och återkom strax därefter iklädd en T-shirt i form av en engelsk flagga och en likaledes engelsk hög hatt! Alltså – man insåg att nu skulle man spela något från den platta som gett bandet dess namn. Och det blev verkligen inte vad som helst utan inledningsspåret ”Dancing out with the moonlit knight” – ett tekniskt mycket krävande nummer för samtliga musiker. Men jag måste säga att detta gjorde man makalöst bra. Frånsett lite mismatch mellan trummis och organist i takthållningen så lät det överlag väldigt, väldigt bra. Rent av strålande. Stående ovationer, förstås! Sen fick vi också se en rätt kul version av den tidiga Genesis-hiten ”I know what I like”. Här hade sångaren spelat in lite filmer där han körde omkring och dansade med en gammal gräsklippare (handjagare). Spexigt värre! Fräckt också när sångaren live från scenen kastade in sin hatt mot filmduken och där han på filmen plockade upp hatten och satte på sig. Trivialt men kul!

Efter detta följde också en fin version av ”The Cinema Show” (härliga solon på keyboards av Hans Eriksson) men framförallt vågade man sig också på den pampiga ”Firth of Fifth”. Helt klanderfritt intro framfört på elpiano av Hans Eriksson (mycket Tony Banks-troget) och ett härligt sugande gitarrsolo i slutet av Tobbe Keiser. Men - sen tog konserten plötsligt slut. Kändes faktiskt lite kort men ingen var egentligen orolig - att det skulle bli extranummer kändes helt självklart. Och vilket extranummer det blev: ”Horizons” (läckert framförd av Tobbe Keijser på 12-strängad gitarr) plus HELA ”Supper’s Ready”. Snacka om ambitiös avslutning som också klarades av på ett galant sätt. I slutet fick man också på skärmarna se några väldigt häftiga filmsekvenser på diverse atombombs- och vätebombssprängningar – naturligtvis ackompanjerande det magnifika partiet ”Apocalypse in 7/8”. Stort jubel när verket till slut kom i mål!

Till sist, i ärlighetens namn bör man också nämna att visst förekom tekniska missar under konserten som en perfektionist säkert skulle påpeka. Gitarristen kom av sig rejält i början av en låt så att man fick börja om. Det var kallt i lokalen och kanske kan man skylla på kalla händer. Men han revanscherade sig å det gruvligaste senare. En del otakt mellan organist och trummis kunde också noteras men man redde ut det snabbt. Sångaren föreföll ha lite problem med sångtexten då han fick läsa lite innantill ibland. Men dessa missöden drunknade ändå totalt i allt det andra som man lyckades så bra med.

Som ni förstår var det här inget annat än en fantastisk konsert som jag verkligen rekommenderar alla som gillar Genesis att försöka se om ni får tillfälle. Personligen rankar jag efter det här Selling England som ett par snäpp bättre än Lone Star Retractor. Orsaken är att man spelar med större teknisk skicklighet i och med att man ger sig på tekniskt mer utmanande nummer. Framförallt gäller det för gitarristen Tobbe Keiser och organisten Hans Eriksson – enligt uppgift ”importerad” till det Västerås-baserade bandet från Arlanda. Man sa sig vara tvungen till denna import (!) då det verkligen inte finns många som kan spela dessa tekniskt mycket krävande partierna på keyboards. Men sen märker man också att det är ett gäng entertainers som spelar ihop. Inte minst sångaren Kent Ihrén visar att han älskar det här och att han också besitter mycket av den humor och teatraliska begåvning som både Peter Gabriel och Phil Collins visade på konserterna. Sminkad som Rael under konserten men i övrigt till utseende väldigt lik Phil Collins får man säga att han passade väldigt bra i den här rollen. Han insåg också att i publiken fanns likadana Genesis-nördar som han själv (och de andra i bandet) vilket gav en väldigt skön och avslappnad stämning. På det hela taget en oerhört fin hyllning till Genesis. Mycket bättre än jag vågat hoppats och jag önskar bandet all lycka framöver. Åtminstone ytterligare två konserter är planerade (Sundsvall och Östersund) men jag hoppas att det blir många fler.

 

Karl – Göran Karlsson

 
www.sellingengland.se