GÖTEBORGS ARTROCKFÖRENING

 
 

Konsertrecensioner

 

Slottsskogen Goes Progressive 
 Slottsskogen/Göteborg 13/8 2005

 

Sjätte upplagan av festivalen närmade sig med stormsteg och som vanligt rör sig en del tankar om hur alla praktiska detaljer kommer att lösas. Veckan innan var jag och familjen på campingsemester i Bohuslän och då kom samtalet som man inte ville ha. Ordförande ringde och meddelade att Björngårdsvillans servering tillika vår tillgång för mat, dryck, toalett mm. var stängd. Vi hade tidigare fått uppgift från kommunalt håll att den fortfarande var i drift, även om där snart skulle bli någon form av utbildningsbyggnad.

Samtalet slutade ändå i en nästan klar lösning av problemet, naturligtvis hade Mikael trollkarlen Bennerhed hittat en utväg i form av en 300 meters flytt. Några formaliteter angående säkerhet, loger, scen  och en del annat ordnades med ägaren till Villa Belparc inom en veckas tid.  Styrelsen i GARF sammankallades och snart var riktlinjerna klara för alla de frivilliga funktionärerna inom föreningen. En väl så viktig uppgift och som måste fungera är också bandens omhändertagande och praktiska saker som deras boende, mat mm.

När väl Slottsskogen festivalen gick av stapeln tror jag nog att både band och åskådare kände sig väl mottagna och välkomna. Vår konferencier Daniel Reichberg välkomnar alla och presenterar kvällens första (nej jag skall inte säga akt) band.

Violent Silence:

Kan tänka mig att en del nervositet infann sig som inledande band, tror inte heller att de har haft så många gig bakom sig . Vad gör dessa killar då, jo de går ut och kör en ny låt på hela 18 minuter, helt suveräntJ. Det dröjde inte någon längre tid innan de uppträdde som de aldrig gjort något annat. Ytterligare två nya alster som jag inte heller kommer ihåg namnen på presenterades med en rejäl dos av pondus. De nya låtarna kändes som att VS utvecklats ytterligare några steg vilket bådar gott inför nästa platta. Från senaste skivan fick vi sedan tre låtar, därav ”Squeal Point” och den härliga ” Grey Fluid Earth”.

Ricocher:

Nästa grupp till drabbning var holländska Ricocher. Ett band som Garf under flera års tid har haft kontakt med och nu äntligen kan presentera på slottsskogen festivalen. Ricocher släppte senaste skivan 2004 och är nu klar med en hop nya låtar, tyvärr för slottsskogens publik kände sig gruppen inte riktigt redo att presentera dessa, så vi får snällt vänta en tid till. En del grupper producerar riktiga mästerverk på sina album men har en del svårigheter att presentera dessa live. Andra visar sin bästa sida på just scenen, till denna kategori tillhör holländska Ricocher. Från publikplats hörde jag flera kommentarer om att de var ännu bättre live än på skiva, personligen ställer jag mig definitivt i ledet som hyllar deras framträdande. Några av de låtar som spelades var ”Sand In Your Eyes”, "Locked Inside (III Question within the Answer)”, “Bitter Tears” och "Breaking The Chain”. Om någon nu undrar så spelar Ricocher musik likt grupper som Arena, Pendragon och Marillion.

Trots att tidsschemat nu minst sagt var pressat klämdes ett extranummer in till publikens belåtenhet.

Magic Pie:

Fick deras första platta tidigare i år och blev minsta sagt imponerad av denna helgjutna skapelse. Så mina förväntningar var nu rätt så stora, när den inledande "Motions Of Desire” hade spelats kändes det som de helt klart skulle infrias. Med låtar som ”Change”, “Without Knowing Why”, “Illusion & Reality part1” och “Full Circle Poetry” tog dessa fantastiska norrmän nu även publiken till sina hjärtan. I ett av mellansnacken sa keyboardisten Gilbert Marshall att han tidigare hade besökt festivalen, den med The Flower Kings, och då hade tänkt för sig själv ”den här festivalen skulle vara lite av en dröm att få spela på” och att den nu gick i uppfyllelse J. Stämningen i publiken ökade med antalet låtar som spelades och fick sin kulmen i den avslutande Beatles covern ”Hey Jude”. En liten kupp mitt i spelningen stod en något förfriskad dam för, hon äntrade scenen för ett uttalande. Det var bara det att hon inte fick fram ett enda ord J, skulle tro att hon bara ville berömma den nya festivalplatsen. Magic Pie har med all säkerhet nu fått en hel hop av nya svenska fans.

A.C.T

Kvällens headliner skulle snart inta scenen och att det var många som kommit för att se A.C.T gick inte att ta miste på. Platsen framför scenen fylldes snabbt av beundrare och trycket kändes mer som en rockkonsert än en proggfestival. Vet att det kommit beundrare från många håll i Sverige och även en del från andra länder. Att detta var det andra besöket på Slottsskogen festivalen vittnar också om bandets popularitet. Konserten inleds med ”Abandoned world” och här är det fullt ös från första början. Efter några låtar fick vi ett smakprov från nästkommande platta, lite senare kommer ytterligare två spår och dessa tre lät riktigt lovande. Hoppas det nu inte dröjer allt för länge till nästa skivsläpp. Vi kanske t.o.m får veta vad egentligen bokstäverna A.C.T står för J. Att dessa herrar är skickliga både på scen och platta tror jag nog de flesta visste, och de är absolut ett av de roligaste banden att beskåda och höra på den Svenska livescenen. En kompis och erfaren basist imponerades även han och undrade med ett leende varför A.C.T spelade så svårt J. För oss vanliga lyssnare spelar de bara så ”gött”. Av många favoriter spelades Mr Landlord från senaste och tyngsta skivan Last Epic, en sådan där låt som man blir på så gott humör av.

Kvällen närmade sig slutet och tidsschemat var redan överskridet men vi fick klartecken från Villa Belparc att dra över något och två extranummer av A.C.T kunde genomföras, dessa fick jag nu höra från entrén där mitt vaktpass hade börjat.

Setlist A.C.T

Abandoned world.
Take it easy.
Wailings from a building.
Welcome.
No longer touching ground (ny)
Hippest flop.
Mr Landlord.
Oh, so wry (ny)
Walz with mother nature.
Imaginary Friends.
Today`s report.
Dance of mr gumble.
Useless argument (ny)
The Effect.
Why bother.
Torn by a phrase
Manipulator.
--------
The Chase.
A Supposed tour.

Det mesta med den nya platsen Villa Belparc kändes helt rätt denna kväll, om man nu får önska något mer så skulle scenen vara något större och framförallt högre, när publiken ställde sig upp vid A.C.T spelningen blev sikten inte så bra för de som inte hade bänkar att ställa sig på. Verkar ändå som att alla inblandade från Villa Belparc, Garf, banden och publik var helnöjda så framtiden för Slottsskogen Goes Progressive känns ljus :)

Bli medlem du med!

 

Conny Myrberg

 

 

 

 

 
 

©