E-Mail

info@artrock.se

 

Artiklar

 

 

 

 

Jörgen Holmstedt - Boken om Okej (Premium Publishing)

 

Jag skrattar, ler, fnissar, rodnar, ryser, njuter, förfasas...och framför allt underhålls. "Boken om OKEJ" måste vara årets bok för alla oss som var barn, tonåringar eller unga vuxna under 80-talet. Inte heller yngre behöver väl någon presentation av magasinet i fråga, högst livfullt som det är ännu idag. Men det är nog bara vi födda mellan sisådär 1965 och 1978 som verkligen fattar med vilket monumentalt genomslag dessa färgsprakande populärkulturella sidor tog sig in i våra hus, hem och själar.

Låååångt innan Internet ens fanns i fantasin, i en tid då de två TV-kanalerna sände pop- och rockmusik max ett par timmar i veckan, där dagspressens nöjessidor tycktes vigda åt ett litet fåtal medialt tolererade artister, där var Okej närapå vårt enda fönster ut i musik- och filmbranschernas glittriga världar. Alright, där fanns tidvis tidskrifter som Hammer och Rocket, men vips var de åter borta, medan monoliten Okej stod kvar som en orubblig oas i öknen.

I "Boken om Okej" sammanfattas hela storyn av Jörgen Holmstedt, en av tidningens flitigaste skribenter, numera journalist på Sweden Rock Magazine och levande minnesbank. Här finns verkligen rubbet. Lena Philipsson och Anna Book i baddräkt, Dag Finn (Sha-Boom) och Samantha Fox ännu kalare, WASP versus Siewert Sjöholm, nya storheter som gick långt (Twisted Sister, Patrick Swayze), de som försvann direkt (Salme Oja, Yannick Bisson). Och så historien om David Lee Roth på Flatenbadet, Mötley Crüe på kräftskiva, Lili, Sussie och många andra utklädda till tomtar, Per Gessle som vill ha betalt för att delta, Iron Maiden som blir handlöst förälskade i Sverige, Christer Sandelin i leopardtrikå och... Ja, minns du din Okej, så hittar du garanterat det och det minnet. På vägen kommer även du att skratta, le, fnissa, rodna, rysa, njuta, förfasas...och underhållas.

"Boken om Okej" täcker tidningens första tio år, 1980-1990, enligt många dess glansdagar. För framåt 80-talets slut började det tomrum som varit tidningens grogrund fyllas ut. Alternativ läsning tornade upp och inte minst det science fiction-betonade mediet Internet tog död på en stor del av Okejs existensberättigande.

Något att klaga på?

Ja, visserligen är stora delar av boken uppbyggda som Okej-artiklar (självklart röda bildtexter mot gul bakgrund!), men det hade varit kul ifall vi fått ett antal sidor autentisk 80-tals-Okej som faksimil. Kanske att man kunnat trycka upp en "Best Of"-tidning som bilaga? Sedan hade boken mått bra av en sista korrekturläsning. I dess befintliga skick har en del förargliga slarvfel letat sig in, vilket förtar helhetsintrycket ett par smulor.

Men förtjänsterna mosar svagheterna med samma lätthet som Blackie Lawless skrämde slag på Hem och Skola. Ja, här sitter jag och inser att det gått ett kvartssekel sedan jag var sexton.

9,5/10

Daniel Reichberg

(som påminns om hur svimframkallande vacker Tone Norum var)