GÖTEBORGS ARTROCKFÖRENING

 
 

Recensioner

 

The Tangent - Going off on one DVD (InsideOut Music)
Gps culture
The winning game
In earnest
Forsaken cathedrals
The music that died alone
Lost in London
In darkest dreams part one
After rubycon
In darkest dreams part two

Andy Tillison: Organ, synthesizers, vocals
Jonas Reingold: Bass
Krister Jonsson: Guitars
Jaime Salazar: Drums
Sam Baine: Keyboards, vocals
Guy Manning: Acoustic guitar, vocals
Theo Travis: Flutes, saxophones

 

Filmat på ”Club Riga” i september 2006 i England inför en mindre skara entusiastiska fans, kommer här det första officiella Dvd-släppet ifrån The Tangent.

Med tre plattor med sig i bagaget så är det här dags att presentera bandet live på dvd.

Sedan debuten för ett par år sedan har inför senaste plattan ”A place in the queue” Roine Stolt på gitarr och sång (Flower Kings, ex. Kaipa, ex. Transatlantic mm) ersatts av ypperlige gitarristen Krister Jonson (Karmakanic), samt att Zoltan Csörsz (Flower Kings) på trummor ersatts av Jaime Salazar (ex. Flower Kings). Dessa byten av musiker har inte nämnvärt påverkat bandets sound annat än att man tappat en fantastisk sångare i Roine Stolt. Gitarrmässigt lirar Krister Jonson närapå i samma division som Stolt och Salazar har tidigare visat i Flower Kings att även han är en förträfflig musiker.

Konserten är som sagt filmad på en liten rocklubb i södra England och giget arrangerades av ett gäng av bandets fans som även såg till att giget blev inspelat och filmat.

 ”Club Riga” ger en trång och skön känsla av närvaro och samspel mellan band och publik. Då The Tangent är så många i bandet blir det rejält trångt på scenen, så det blir inte något större utrymme för ”röjande” på scen. Visst är man fantastiska musiker och visst har man ett mycket bra låtmaterial men det saknas lite action ibland och det tenderar att bli lite väl seriöst ibland vilket jag tycker är synd, men helhetsintrycket är ändå mycket positivt.

Då vi i Garf hade The Tangent som headliner ifjol på Slottskogen goes progressive, saknades Theo Travis och Guy Manning och det märker man här vilka viktiga roller de har i bandet live. Framförallt märker man av närvaron av Guy Manning som lirar skönt på sin akustiska gitarr och kompletterar Andy Tillison  och Sam Baine bra som körsångare. Travis bidrar med sköna flöjt/saxofonslingor.

Under giget framförs låtar från samtliga 3 studioplattor men merparten kommer naturligt nog från den vid inspelningen ganska nysläppta platta ”A place in the queue”, och allt framförs mycket kompetent och professionellt. Inledande Gps culture är sedan tidigare en personlig favorit och spelas på ett inspirerat och säkert sätt. Andra höjdpunkter är ”In earnest” och ”The music that died alone” vilka båda håller hög klass. På ”In darkest dreams part one” kommer hela bandet loss rejält med sköna solopartier av såväl Jonsson som Tillison och då svänger det rejält.

Det jag framförallt märker av är att Andy sjunger på ett bra mer inspirerat och tonsäkert sätt, vilket inte alltid var fallet vid giget i Göteborg förra sommaren. Han har ingen speciellt vacker röst, den gode Andy, men är ändå inlevelsefull och känslosam i sitt utspel, fast jag saknar ändå Roine Stolts ljuva stämma emellanåt. Reingold och Salazar är ju ett mycket samspelt team efter att ha lirat ihop i såväl Flower Kings och Karmakanic och det gör att det svänger rejält om rytmsektionen. Krister Jonsson är också en gitarrist som imponerar mer för varje gång man ser/hör honom med sitt väl avvägda och känslosamma spel.

Giget är snyggt filmat och varvar vanliga scenbilder med svartvita filmsnuttar och andra animationer med andra lite mer psykedeliska bildeffekter. Ljudmässigt håller dvd:n bra kvalitet och ger en skön ”livekänsla”.

Extramaterialet är det lite tunt med och består dels av en 4 minuters snutt från en replokal inför konserten och har väl inte så vansinnigt hög intressefaktor och samma sak gäller för den livelåt från 1981 med Andy Tillisons gamla band ”A new opera” som också ingår i extramaterialet. Trots detta är Going off on one en mycket köpvärd dvd som borde finnas i din samling om du är det minsta intresserad av art/progrock.

Slutomdöme: 8,5/10

Staffan Vässmar

 

 

 

 

       

   

 

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna

 

 

©