GÖTEBORGS ARTROCKFÖRENING

 
 

Recensioner

 

Jordan Rudess - The Road Home (Magna Carta)
1. Dance On A Volcano 
2. Sound Of Chaser 
3. Just The Same 
4. Piano Medley 
5. Piece Of The Pie 
6. Tarkus 

 

Dreamtheater`s keyboardspelare Jordan Rudess släpper en hyllningsplatta till sina stora inspirationer inom den progressiva musikgenren. Med sig har han en rad eminenta gästmusikerna som Neal Morse, Nick D`Virgilio, Steven Wilson och Kip Winger.

Här presenteras 6 spår modell längre varav ett piano-medley och en skapelse av Rudess själv. Först ut kommer Genesis och deras klassiska ”Dance On a Volcano” vilken är en av mina personliga Genesis favoriter, kanske då framförallt live och med Jordan`s moderna knivskarpa produktion blir detta bara en lång go rysning eller som Gunde Svan sa "ståpäls". Neal Morse tar också sig an det vokala med den äran. Detta känns som en helt suverän tolkning av ”Dance On a Volcano” men som Queensrÿche`s vokalist Tate sa om deras kommande coverplatta, originalen är ändå alltid bäst det är ju därför de blivit klassiker.

Nästa storhet som tolkas är Yes och ”Sound Chaser”. Här får Nick D`Virgilio och Kip Winger verkligen till det med Yes så karakteristiska stämsång. De mer komplicerade keyboard-partierna kontras med sköna gitarrsolo modell släpiga och en rad tempoväxlingar samt musikaliska utflykter ger en hedrande bild av Yes musikens storhet.

Många har haft dessa som sin första inkörsport till den progressiva världen, även Jordan Rudess anger Gentle Giant som sin. Låten som här framförs är ”Just The Same” ett spår som inte tillhör GG`s  kanske mest svårlyssnade men här ges ändå en hel del utrymme för diverse utsvävningar och njutningsbara partier. Kip Winger är väl inte direkt en vokalist som man förknippar med genren progressive musik men nog finns där resurser som tillgodoser även den mest kräsne inom genren.

Piano medley (Soon, Supper`s ready, I Talk to the Wind, And You and I). Herr Rudess började sin musikaliska karriär inom den klassiska stilen och här får vi prov på Jordan`s  skicklighet och fingertoppskänsla i detta ädla instrument.  Från bakgrundsmusiken i pianobaren till konsertpianistens mer intensiva vilket berikas med sång i "I Talk to the Wind" av Jordan själv plus Bert Baldwin.

”Piece Of The PI” ja här är det bara att spänna fast säkerhetsbältena, experimentellt så det förslår eller som säkert  någon skulle kalla det ”Knäppmusik”, vilket fall som helst så fanns det regler inom musiken så följs det inte här, lekfullheten är till fullo.

Emerson Lake & Palmer är inte direkt kända för sin mainstream musikalitet, speciellt inte på den tiden då det begav sig och de hade sina största framgångar. Nu känns musiken kanske mindre revolutionär men de tvära kasten, tempoväxlingarna samt de mer experimentella inslagen är fortfarande ett ELP avtryck som består. Spåret "Tarkus" med sina undertitlar visar oss prov på gruppens unika sätt att framföra musik i Rudess tappning. Kul med Porcupine Tree´s Steven Wilson som gästvokalist och åter ett hedrande inslag av Kip Winger.

Skivan tillhör inte kategorin de mest lättlyssnade men skam den som ger sig och inledande ”Dance On a Volcano” är ju bara så……….

 

7,5/10

 

Conny Myrberg

 

 

 

 

 

       

   

   

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna

 

 

©