Charlse Dominici började sin musik karriär som relativt framgångsrik singer/songwriter på 60-70 talen. Detta är dock kanske inte så välkänt. Vad som desto fler vet om är att det var att Dominici i slutet av 80 talet hade hand om dom vokala insatserna i Dream theater. Fast i begynnelsen hette dom ju ”Majesty”. 1989 medverkade han på debutplatan ”When dream and day unite” men han blev sedermera utbytt mot James Labrie.

Trots namnet på skivan så är detta inte ett soloalbum utan bandet har helt enkelt bara tagit hans namn. Av plattans titel förstår man att det är del två av en historia. Den handlar om en gravt alkoholiserad man och hans oacceptabla beteende. Handlingen kretsar även till andra ting, både positiva och negativa. Titlar som ”Greed, the evil seed” och ”A New hope” talar ju  lite om vad det bjuds på.

Plattan är överlag välspelad och låter helt okej, inte helt oväntat finns influenser här och där från Dream Theater fast det känns eget ändå. Det är både tekniskt och hårt på sina ställen, andra delar är lite enklare och skönt spelad rock/metal. 

Jag vill minnas att han faktiskt sjöng lite bättre , även om det inte är dåligt på nåt sätt så kom jag ihåg honom som en något vassare sångare. 

Favoriter på skivan är ”The monster”, tvärtemot vad jag normalt brukar föredra så är denna helt instrumental. Med sådana härliga riff faller man bara dit. 

Sedan bör ”the calling” nämnas, en helt annan typ än ovanstående favorit. Hårdare, rakare och här återfinns även sköna sångslingor framåt refrängen. 

”The real life ” är en smäktande ballad ala Nightwish-stuket. Även det sista spåret ”A new hope ” är trevlig lyssning.

Betyg 7/10

Niklas Johansson