|
Kataya
är ett nytt folk-prog-ambient band från Finland, dock baserat på
tre rutinerade musiker (Matti Kervinen, Sami Sarhamaa och Teijo
Tikkanen) med långa tidigare karriärer i band som Wolf Larsen,
Chapter One, Pax Romana och Corey & Maple. De har dessutom
medverkat i diverse filmmusik-projekt.
Deras
nya CD ”Canto Obscura” är i stort sett helt instrumental med
undantag för en del sångläten (eller vad man skall kalla det
– tyvärr tillför det inte särskilt mycket) från
jazzvokalisten Johanna Livanainen och lite recitation från Matti
Kervinen (på helt perfekt engelska men det är underligt vad
tydligt det hörs att det ändå är en person från Finland).
Instrumental musik har ju tyvärr en lite begränsad marknad och
man har väl lite farhågor att även denna platta kan få det
lite svårt att slå igenom.
Standarden
på låtarna är i alla fall genomgående hög och efter några
genomlyssningar är den klart njutbar. CDn är kryddad med många
typiska nordiska eller finska stämningar. Massor med
naturromantik och nostalgi.
Detta får man fram med små medel, mestadels små
ljudillustrationer i bakgrunden av musiken. Till exempel ljudet av
häst och vagn i skogen med korpkrax och vindens sus (låten ”Ahava”),
det märkliga knorrande ljudet (årtullsgnissel?) i inledningslåten
plus diverse
andra ”hyss”
i andra spår. Kataya
får mig att tänka på tidigare svenska instrumentalmusiker som
Bo Hansson och Björn J:son Lind men en skillnad är att det är
betydligt mera gitarrstöd i det här fallet, både elektriskt och
akustiskt. Faktum
är att flera gånger får jag associationer till tidiga Porcupine
Tree (alltså före den nu mycket hårdare framtoningen på detta
band som jag har haft lite svårt att ta till mig
– jag gillade
90-tals-soundet bättre). Men när man
här
försöker sig på
rena elgitarrsolon
så kan
man dock inte mäta sig med Steven Wilson i Porcupine Tree. Det går
bättre med de lite mer akustiska
eller blandade
partierna.
Mina
favoriter är introduktionsspåret
”Opening
Marsh” (mycket stämningsfull),
”On a Moose”
(lite härlig Drum’n Bass feeling, plus läckra spröda
gitarrklanger), ”Putkivaara”
+
”Canto
Obscura” (båda
med härlig
Porcupine Tree känsla),
”Avojaloin”
(påminner om lite Opeth och plattan Damnation) och till sist den
kanske bästa låten
”Koera” (låter
väldigt mycket Björn J:son Lind). Den här sista låten är en
riktig höjdare för den som vill lyssna på något vilsamt.
Mycket fina stämningar
och ”Gud”
vad det där lilla baskompet höjer känslan. Sen kanske man kunde
låtit bli ”refrängpartiet”
som låter lite trist men det får man kanske ta.
Till
sist, slutomdömet blir bra. Det här är en platta som tål att
njutas av länge. Men den där riktigt stora och tunga låten
saknas vilket nog drar ner betyget lite. Så det får bli 7 av 10.
www.myspace.com/katayaband
www.katayaband.com/
7/10
Karl-Göran
Karlsson
|
