|
Hollenthon bildades redan 1994
av några medlemmar i The Austrian Black Metal Syndicate
och deras alterego projekt Vuzem. På Napalm Records tyckte man
deras självproducerade platta ”Norici obscura pars” vilket i
slutet av 1998 gav bandet ett skivkontrakt och strax efter bytte
man namn till Hollenthon. 1999 kom ”Domus mundi” som följdes
upp med ”With vilest of worms to dwell” 2001. Nu har det gått
sju år och mycket har hänt. Bandet har fått en rejäl nystart
med ”Opus magnum” och efterföljande konserter som i höst
kommer att följas upp med en turné som dessvärre inte når vårt
land. Jag hade velat se Hollenthon var musik beskrivs som Extreme
dark metal och mörk är den men med stora nyanser. Lite får det
mig att tänka på numera avsomnade Ungerska Even Song, Eloy,
Thalarion och tidiga Therion. Det är samma mörka och mäktiga
orkestrala ljudbilder i kombination med en ganska malande, smått
mässande progmetal med ett otroligt driv i kompet. Jag är oerhört
imponerad av Mike Gröger på trummor och Gregor Marboe på bas för
oj, vilket samspel dom har.
Det ger bandet en fast platå
att bygga vidare på och i Martin Arzberger har jag fått en ny
favoritgitarrist. Jag är helfrälst i hans svepande, ibland
ylande solon som ofta är långa och komplexa. I Martin Schirenc får
han ibland hjälp med gitarrerna och när dom blir två får
bandet ett än större tryck men det är som sångare han har sin
största tillgång och för bandet är Martins vokala insatser
guld värda. Han har en grov, otroligt kraftig mörk röst som går
rakt in i skälen och samspelet med Elena Schirenc (jag gillar att
dom är släkt alternativt gifta med varandra) vars röst också
är väldigt kraftig men ljusare och några tonarter högre förstärker
den redan stora och breda ljudbilden samtidigt som den förstärker
intrycket av att det låter personligt.
Under 46:17 minuter får vi åtta
låtar som alla är fantastiska saker. Inledande ”On the wings
of a dove” anger tonen och skall jag nämna några fler är
”Dying embers” med sina sakrala körer som mässar sig igenom
hela låten tillsammans med ett suggestivt driv som är makalöst.
Det bryts av i några otroligt läckra break med passager som
enbart hör hemma bland det allra bästa. Jag är helt såld och
jag får gåshud av de underbara flöjterna i ”Misterium babel”.
Dom i kombination av en malande monoton keyboard är bara så bra
men hela plattan är otroligt bra. Tyvärr störs jag av den återkommande
spökrösten på mitt promoex som skall bli till ett riktigt
exemplar med tiden och nyfiken gör att jag kommer att införskaffa
mig bandets samtliga plattor. Till nästa platta har jag vid sidan
av spökrösten bara en önskan, jag vill veta vem som spelar
keyboards för den som gör det är otroligt duktig!
I väntan på vad som händer
med Therion rekommenderas dessa Österrikare å de varmaste och låt
oss hoppas att den kommande turnén gör en avstickare eller över
sundet när dom ändå är i Köpenhamn. Det här vill jag uppleva
live för det här var en mycket, mycket positivt upplevelse.
www.myspace.com/hollenthonofficia
www.hollenthon.com
9/10
Tore Larson
|
