GÖTEBORGS ARTROCKFÖRENING

 
 

Recensioner

 

Amaseffer - Slaves for life (InsideOut Music)

1. Sorrow 
2. Slaves for life 
3. Birth of deliverance 
4. Midian 
5. Zipporah 
6. The burning bush 
7. Wooden staff 
8. Return to Egypt 
9. Ten plagyes 
10. Land of the dead 

 

Israel är inte direkt ett land man förknippar med hårdrock eller som i det här fallet Prog Metal men man blir ständigt överraskad av ny musik från alla möjliga platser i världen. Begreppet världsmusik blev populärt efter bland annat Peter Gabriel’s underbara filmmusik ”Passion” men Amasseffer går här mycket längre än vad någonsin Peter Gabriel gjorde. Den här plattan är en salig (om man får säga så!) blandning av orientaliska toner och tung metal rock. Rätt speciellt må jag säga. Amaseffer är ett band som bygger på en kärna av två gitarrister (Hanan Avramovich och Yuval Kramer) och en trummis (Erez Yohanan). Vokalister tar man utifrån och här har man gjort det lyckade valet att ta svensken Mats Leven (bl a ex-Yngwie Malmsteen) och Kobi Farhi som den kvinnliga rösten. Framför allt Mats Leven tillför musiken ytterligare en dimension genom en härlig sånginsats. Mats har även medverkat i tidigare Amaseffer plattor (”The Holy Book”). Lite mer tveksam är jag till Kobi Farhi som står för lite mer traditionell österländsk sång vilken inte alltid passar så bra till dessa lite hårdare tongångar. Utöver detta skall sägas att hela verket är rejält kryddat med orkestrala arrangemang. Helt klart ligger det enormt mycket arbete bakom detta verk och det lär ha tagit en hel del tid att spela in.

Egentligen är det här mer än en musik CD. Intrycket man får istället är att detta är filmmusik. Kanske är det verkligen det också men jag har inte riktigt fått kläm på det ur den förhandsinformation som jag haft tillgång till. Men det är nog i alla fall avsikten för man försöker att musikaliskt återskapa berättelsen om Exodus, d v s några centrala historiska skeenden i Israels bibliska historia (judarnas fångenskap i Egypten och uttåget därifrån). Alltihop är kryddat av diverse ljudillustrationer som mycket väl skulle kunna vara hämtade ur en film. Lite då och då kommer också lite berättarröst men det är mestadels på hebreiska och är omöjligt att följa om man inte kan språket.

Första intrycket av plattan var rätt så spännande och man lyssnade nyfiket vidare för att försöka på grepp på det långa verket (mer än 70 minuter). Det är väldigt varierande typ av musik hela tiden, från orientalisk traditionell folkmusik till bombastiska orkestrala kompositioner och i det extrema en del tung heavy metal. Återigen, sånginsatsen av Mats Leven är imponerande och utan honom hade jag kanske troligen helt sågat denna platta. Jag tycker nämligen att den är alldeles för pretentiös och överarbetad. Sen är jag kanske också lite trött på temat. Har vi inte hört detta tillräckligt många gånger förut? Och hur många filmer har inte tidigare tragglat detta tema? Jag inbillar mig att det genom åren gjorts oändliga versioner av just Exodus på bioduken. Det nya här är väl progmetal-ansatsen men man kunde kanske ha valt en annan story än just den här. Kanske är det riktat mer mot hemmapubliken i Israel, vad vet jag. Men internationellt vet jag inte om det håller.

Om vi skall återgå till själva musiken och släppa storyn så är det ändå några av styckena i början av CDn som gör att jag ändå kommer att ge verket klart godkänt. Favoritstycket är ”Birth of Deliverance” (låt nummer 3). Om någon av er nappar på detta och börjar lyssna på just detta stycke tror ni väl att jag inte är riktigt klok! Den inleds nämligen av pastorala orkestersviter som för tankarna till Westernfilmer av typ Familjen Macahan eller rent av High Chaparall. D v s totalt irrelevant i detta sammanhang och nästan skrattretande för en artrockare. Men sen händer något. Musiken ändrar helt karaktär och blir tät och spännande med dånande gitarrer och vibrerande baskaggar. När sen Mats Leven tar i rejält med frasen ”I see the light…” får jag erkänna att jag får gåshud. Det här är häftigt och mäktigt. Därefter förlorar man lite av känslan i låten men den återkommer i ett mycket skönt avslut. Denna låt får mig att tänka på den likaledes mäktiga låten ”When the walls go down” från Evergreys mästerverk ”The Inner Circle” från 2004. Även nästa låt ”Midian”  är en mycket bra progmetal-låt med hästgaloppljud med mera och mycket fart. Efter detta tappar jag dock intresset och det återkommer faktiskt inte förrän i allra sista låten ”Land of the Dead” där Mats Leven återigen lyfter musiken till dramatiska höjder igen, denna gång i en mer balladliknande låt.    

Alltså, en väldig blandning av intryck inför detta monumentala verk och inte bara positiva sådana. Men med tanke på att en av låtarna faktiskt lyfte till höga höjder kan jag ju inte ge verket annat än klart godkänt (6 av 10). Men för er som är lockade av orientaliska toner så måste jag ändå rekommendera den. För en renodlad ProgMetal-rockare så finns nog tyvärr inte tillräckligt mycket för att stilla begären.

www.myspace.com/amaseffer

 

6/10

Karl-Göran Karlsson

 

 

 

 

 

 

   

  

 
  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna

 

 

©