1.Birth of a biggie (7:37) 
2.To the green faerie (6:15) 
3.Mr. Marmaduke and the minister (7:59)
4.Swingers party (5:48) 
5.ReHacksis (7:40)
6.Quest for the last virtue (13:56)
7.A way out (6:18) 
8.Finistère (2:36)
9.Welcome to the farm (4:30)
10.Maudlin matter (4:09)
11.Bon apart (1:27)
12.End-or-Fin (7:35)

Bonamici: Keyboards, Vintage sound design

Efter att ha lärt känna varandra på ett Internet forum för Genesis fans, började Nad Sylvan och Bonamici skicka prov på sina musikaliska arbeten emellan sig och man bestämde sig till slut för att samarbeta musikaliskt. Arbetet med debutplattan har pågått i fyra år och det alster som presenteras för oss här under namnet Unifaun, är vad som killarna lite skämtsamt lär ha sagt: De låtar som Genesis aldrig skrev eller spelade in!! Detta uttalande är, även om det kanske inte är fullständigt allvarligt menat, inte så lite kaxigt, och det gör ju dessutom att förväntningarna på plattan blir smått gigantiska.

För den inbitne Genesis-fantasten är det inte så lätt att bara, så där utan vidare acceptera när några nykomlingar kommer in och säger sig vilja/kunna prestera något som kan liknas vid den helgonförklarade musik från de stora hjältarna. Självklart är det hysteriskt svårt att ens komma i närheten av den kvalitet som presenterades under så lång tid och på så många odödliga plattor som Genesis gjorde. Italienska ”The Watch” har hittat ganska nära med sin egen musik och sina Genesis-covers och ”The Musical Box” sägs ju vara så nära originalet som det bara går att komma, men även där handlar det ju om covers.

När det gäller denna platta med Unifaun begick jag, vid de första genomlyssningarna det stora misstaget att hela tiden, för mycket jämföra med förebilderna. Jag kom efter ett tag fram till att det inte var riktigt rättvist att hela tiden kolla av mot en så otroligt svårjämförbar måttstock. För jag blev ibland besviken när det inte riktigt, som jag ibland tyckte ”lät tillräckligt mycket Genesis”. Jag vände på steken och började lyssna helt förutsättningslöst och då helt plötsligt var det lättare att se de kvaliteter som fanns i Unifauns musik.

Killarna i bandet måste verkligen ha gått in och analyserat och hittat själva essensen och kärnkänslan i Genesis musik och sound, för att sedan själva på samma sätt skapa liknande låtar. Hur har man då lyckats?

Musikerna i Unifaun är otroligt skickliga på att återskapa ett Genesisliknande sound. Nad Sylvans röst pendlar mellan att i ena stunden låta väldigt mycket Peter Gabriel i både röst och frasering, och i nästa tycker man sig höra Phil Collins ljuva stämma komma emot en ur högtalarna. Slutkänslan blir ändå en skön blandning, dvs lite Phil Gabriel eller Peter Collins! Instrumentmässigt har de fått ihop en ljudbild som bara vräker ur sig 70-talsdoftande toner, och det låter verkligen Genesis om låtarna. Låten ”Rehacksis” är en ända lång hyllning till Steve Hackett, med sitt tidstypiska 70-talssound, och jag måste verkligen poängtera vilka fantastiska musiker det här handlar om. Nad Sylvan som hanterar allt ifrån de vokala bitarna, bas, gitarrer, trummor och keyboards är en musiker av världsklass, och samma sak gäller för Bonamicis musikaliska insatser, för det låter verkligen som om det vore Tony Banks som spelar i de långa instrumentala keyboardpartierna, och Steve Hackett och Mike Rutherfords ande känner man hela tiden finns med i det musikaliska sammanhanget. Otroligt imponerande.

Låtarna är som sagt komponerade och inspelade under en fyraårsperiod, med enda undantaget ”Mr. Marmaduke and the minister”, som är av betydligt äldre dato, och här andas det också extra mycket 70-tal. Låtmaterialet håller faktiskt en förbluffande hög och jämn kvalitet och soundmässigt spänner de från tidigt 70-tals Genesis fram till och med Duke-eran. För varje genomlyssning hittar jag nya favoriter bland låtmaterialet, men tidigare nämnda ”Mr. Marmaduke and the minister”, ”Swingers party” och framförallt det nästan 14 minuter långa eposet Quest  for the last virtue”, är nog de som har satt sig allra mest. Plattan innehåller fyra helt instrumentala spår, där tidigare nämnda ”Rehacksis” är en av höjdarna, men även den vackra och finstämda ”Bon apart” ger många positiva vibrationer.

Det finns en äkthet över hela konceptet som jag själv blir ganska så förundrad över, då det trots allt handlar om att plagiera ett annat bands sound. När man dock gör det så skickligt som killarna i Unifaun gör det, så spelar det ingen roll, för det här är grymt bra. Kan man bara acceptera att detta inte är Genesis och hela tiden försöka jämföra med dessa, utan ta det som det är. Nämligen ”bara” ett svenskt bands sätt att hylla sina hjältar genom att återskapa förebildernas sound. Trots många års lyssnande på originalets alla plattor, alla tidsepoker, tycker jag att detta är så skickligt komponerat, ljudmässigt återskapat och framförallt så skickligt framfört att jag till 100 % kan rekommendera denna platta till den mest inbitne fantasten.

www.unifaun-music.com

www.myspace.com/sylvanandbonamici  

9 / 10

Staffan Vässmar