|
Som ett vattenkammat Threshold med Evergrey-färgade
slingor, dock utan vare sig det naturliga fall eller den medfödda
grundton de båda ovanstående ståtar med. Intrycken av
schweiziska Appearance of Nothings debut hamnar således i en
salong med många spegelbilder; de vill uppenbarligen att så många
som möjligt skall känna igen sig i denna första reflexion.
”Wasted Time” visar prov på fin känsla för
arrangemang och melodier; titelspårets växlingar mellan proggiga
och symfoniska anslag är riktigt läckra. Vidare ståtar den med
fin dynamik där de ofta använder sig av piano för att färga
sin luftiga ljudbild. Det mest signifikativa för Appearance of
Nothing ligger emellertid i sången. Gitarristen tillika grundaren
Pat Gerber sjunger växelvis med bassisten Omar Cuna, och trots
att de är tämligen begränsade var för sig lyckas de faktiskt
med sina olika karaktärer åstadkomma klart fängslande sångarrangemang.
De båda balladerna ”Wrapped in silence” och ”The
last song” är korta men effektiva; under tre minuter vardera
och strategiskt placerade skapar de en balans som höjer skivans
slitstyrka. Det nästan förpliktigande eposet finns naturligtvis
också med när schweizarna bockar av sin checklista för hur ett
proggalbum skall byggas upp; ”The science of light” – som
består av spåren ”Into the light”, ”Out of the dark” och
”Reprise” – är en dramatisk trestegsraket på knappa 15
minuter där de flexar med musklerna på ett smakfullt sätt.
Jag saknar likväl lite nerv, lite djävlar anamma, för
att ryckas med och känna att de verkligen vill positionera sig.
De verkar så till vida pass benägna att leva upp till normen för
melodiös proggmetall att deras identitet äventyras och riskerar
att lösas upp i ett Appearance of Nothing.
Betyg: 6/10
Jukka Paananen
|
