GÖTEBORGS ARTROCKFÖRENING

 
 

Recensioner

 

Extreme – Saudades de Rock (Frontiers/Zink Music)

01. Star
02. Comfortably dumb
03. Learn to love
04. Take us alive
05. Run
06. Last hour
07. Flower man
08. King of the ladies
09. Ghost
10. Slide
11. Interface
12. Sunrise
13. Peace (saudade)
14. Americocaine (demo 1985, bonus)

 

Saudades de Rock är portugisiska (gitarristen Nuno Bettencourt är av portugisisk härkomst) och betyder ungefär ”nostalgisk avsaknad av rock”, och med tanke på att medlemmarna i Extreme genomlidit nästan två gånger sju svåra år av experimentella och ofta utsiktslösa satsningar, så förstår jag deras längtan. För sedan gruppen skingrades 1996 är det väl bara sångaren Gary Cherone som genererat några större rubriker – som måltavla för de missriktade syndabocksanklagelserna i samband med Van Halens kommersiella vurpa 1998.

”Saudades de Rock” är en mycket ambitiös samling sånger. Inledande ”Star” har en lyskraft och ett driv som påminner om tidlösa Queen-öppnare som ”Tie your mother down” och ”Keep yourself alive”, och i det efterföljande paret låtar hör vi klassisk Extreme – slagkraftig, rytmiskt gungande, tung rock. Förutom att de återuppväcker sin funkpräglade rock´n´roll får vi också uppleva multipla nedslag i olika stilar: ”Take us alive” är en frejdig bluegrass-rökare och en av plattans många positiva överraskningar; i ”Flower man” larmar garagerocken med nervös energi och med ”Ghost” släpper de fram Muse-liknande andar. Ett par gripande, men ändå aldrig smetiga pianoballader finns också med i leken. Allt detta utmynnar i en oerhört mångfacetterad giv med många färger, och hade det inte varit för Extremes utsökta känsla för att balansera influenser med sin egen särprägel skulle jag ha varnat för detta verk.

”Saudades de Rock” presenterar nämligen ett sanslöst läckert och uttrycksfullt musicerande. Bettencourt spelar med en kombination av Eddie Van Halens raffinemang och Brian Mays genialitet; rytmsektionen Pat Badger (bas) och Kevin Figueiredo (ny trummis i bandet) svänger som en hel nöjespark och Cherone presenterar sina personliga betraktelser med en blödande passion. Vidare ståtar albumet med en enastående väl sammanhållen ljudbild där samtliga instrument framträder knivskarpt. Min enda anmärkning, och därmed det enda jag inte är helt gripen av, är den rastlösa ”Flower man”. Men se även den fyller sin funktion som tempohöjare och stämningsväxlare efter den dramatiska ”Last hour”.

”Saudades de Rock” är den perfekta kuren för min saudades de Audioslave; medryckande, gränsöverskridande classic rock med stor identitet och många bottnar. Djupet i och kvaliteten på kompositionerna på denna skapelse gör det inte bara till ett av årets starkaste släpp, det borgar även för en intressant jämförelse med den kommande Queen + Paul Rodgers-plattan. 

 

www.myspace.com/extreme  

 

Betyg: 9/10

 

Jukka Paananen

 

 

 

 

 

 

   

  

 
  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna

 

 

©