|
Sacramentos Tesla gjorde
sig berömda för sin jordnära, skitiga men ändå melodiösa
rock´n´roll i slutet av 1980-talet. Sedan, efter den brutalt
underskattade ”Bust a Nut” (1994), dalade karriären kraftigt och
bandet upplöstes. 2004 kom de tillbaka med ”Into the Now”,
vilken återintroducerade bandet i god form och med en uppdaterad
ljudbild – ett sound som de fördjupat ytterligare med en än mer
nedstämd presentation.
Tesla har ett tilltalande
vemod, ett slags bluesigt anslag med melankoliska melodier, som
alltid tilltalat mig. Och sanningen att säga så hade jag till en
början svårt att finna mig tillrätta i alla dystra gråskalor på
”Forever More”. Dynamiken och nyanserna i musiken är mer
beslöjade nu än tidigare, men med upprepade lyssningar lossnar
det och Teslas karaktäristiska uttryck framträder. I synnerhet
halvballaderna ”Just in case”, ”Falling apart” och ”The first
time” har goda utsikter att slå sig in i bandets liveset. Det
finns även ett par tyngre spår, med den strålande titellåten i
spetsen, där de lyckas balansera de nedstämda gitarrerna med god
dynamik.
Med det livskraftiga
framträdandet de gjorde på sommarens Sweden Rock Festival i
åminnelse känns det dock som att de snabba låtarna från
back-katalogen får dra ett tungt lass även i framtiden. För så
fort tempot höjs på ”Forever More” blir det punkigt nervöst,
vilket jag inte gillar alls. Teslas texter; deras
samhällsskildringar och samtidsbetraktelser har alltid varit
påtagliga; är däremot alltjämt av högsta klass. Inte minst är de
”svåra” kärleksbudskapen personliga och sympatiska utan att för
den skull bli kitsch.
På det stora hela är
detta ett bra album (Tesla är alltför begåvade för att göra
något sämre än bra) och en handfull av spåren håller riktigt hög
klass. Däremot är jag inte nöjd med vare sig ljudbilden eller
den inbördes ordningen mellan låtarna – musiken flyter inte så
bra som den skulle kunna göra – och sammantaget blir detta
Teslas minst intressanta album till dags dato.
www.myspace.com/teslatheband
Betyg: 6/10
Jukka Paananen
|
