|
När Don Airey – en av rockhistoriens mest anlitade men
samtidigt mest anonyma legender – ska till att presentera ett
verk i eget namn, ligger det nära till hands att tro att han ska
samla ihop till en galaföreställning med idel ädel rockadel;
spana in diskografin på hans hemsida för en rent av bisarrt
imponerande CV. Men faktum är att stjärnorna lyser med sin frånvaro
på uppföljaren till den tjugo år gamla ”K2: Tales of Triumph
and Tragedy”.
Precis som K2-skivan var baserad på ett tema om bergsklättring,
är ”A Light in the Sky” uppbyggd kring Aireys fascination för
rymden. Han reser med en respektingivande armada av klaviaturer
som eskort, där Hammond-orgeln får sägas utgöra flaggskeppet.
Det välbekanta varma murrandet banar väg genom de flesta
styckena, men på den här plattan är det pianisten Don Airey som
får mig att gå i omloppsbana. Undrar om han inte rent av knäpper
sin företrädare, den mästerlige Jon Lord, på fingrarna när
det kommer till att spela flygel? Lyssna bara på den av Maurice
Ravels ”Bolero” ekande pianoflamencon ”Sombrero”, eller
kanske ännu hellre, den fantastiska baletten ”Into orbit”, där
Airey ackompanjerar konsertviolinisten Lidia Baich.
De flesta spåren är instrumentala, men av de fem vokala
inslagen vill jag ge ett särskilt omnämnande till titellåten;
en veritabel komet som påminner om, och lyser lika starkt som,
det bästa Uriah Heep någonsin skapade under John Lawton-eran; på
vilken sången framförs av den relativt anonyme Carl Sentance.
Inalles är det här en monumental överraskning, och det häftigaste
av allt: Don Airey har komponerat nästan allt detta stjärnstoff
själv! Vid en jämförelse hamnar Purples ”Rapture of the Deep”
oåterkalleligt i skuggan av ”A Light in the Sky”.
www.donairey.com
Betyg: 8/10
Jukka
Paananen
|
