GÖTEBORGS ARTROCKFÖRENING

 
 

Recensioner

 

Moon Safari - Blomljud  (Blomljud Records)

CD1: Ka-on I
1 Constant Bloom 1:26 
2 Methuselah's Children 15:42 
3 In the Countryside 5:42 
4 Moonwalk 8:48 
5 Bluebells 9:46 

CD2: Ka-on II 
1 Yasgur's Farm 8:05 
2 Lady of the Woodlands 3:36 
3 A Tale of Three and Tree 3:28 
4 Other Half of the Sky 31:42 
5 To Sail Beyond the Sunset 5:18 

Simon Åkesson: Lead vocals, backing vocals, piano, moogs, mellotrons, hammond organ, piano accordion, sfx,choir arrangements.

Petter Sandström: Lead vocals, backing vocals, 12 str. acoustic guitar, occasional electric guitar, sfx.

Pontus Åkesson: Electric guitars, 6 str. nylon/steel acoustic guitar, 12 str. acoustic guitar, mandolin,lead and backing vocals.

Johan Westerlund: Bass, lead and backing vocals.

Tobias Lundgren: Drums, percussion, backing vocals

 

Emellanåt är arbetet som musikrecensent inte det lättaste, då jag ibland får tillskickat mig skivor som jag inte alls tycker är något vidare bra. Dessutom inom musikgenrer som jag aldrig skulle lyssna på om jag så fick betalt för det. Ändå ska man vara någorlunda objektiv i sina omdömen och på ett sakligt sätt beskriva vad som inte är bra osv. Ibland händer dock det totalt motsatta, det vill säga att man får en platta som redan från början gör en fullständigt lyrisk och hänförd, och precis som i föregående exempel totalt oförmögen att vara nyanserad!!

Moon Safari ”Blomljud” är just en sån platta som jag bara föll pladask för, vid första genomlyssningen, och som fortfarande gör så att jag ligger och kravlar och försöker ta mig upp till stående.

När förra plattan ”A doorway to summer” släpptes 2005 och jag skulle recensera den till vår medlemspublikation Artrock inträffade ungefär samma reaktion som vid detta tillfälle. Kraschlandningen var total och det tog lång tid att återhämta sig hjälpligt, och det som har hänt sedan debuten är att killarna i Moon Safari har finslipat det, tycker jag, unika sound som växer fram när man lyssnar på deras två hittills utgivna album. Det som gör att bandet höjer sig kilometerhögt över många andra band inom art/progrocken är att man har en lite annan instrumentering med framförallt piano och akustisk gitarr i förgrunden, vilket ger en annan ljudbild än vad som annars ofta är brukligt. Visst finns här massor av synthar, hammond, mellotron och elgitarrer, men det är ändå förut nämnda instrument som ger det unika soundet. Ännu en mycket viktig detalj som höjer bandet ytterligare är deras förmåga att skriva körarrangemang som är av världsklass och dessutom framföra dom på ett sätt som ger en gåshud över hela kroppen.

Inledande ”Constant bloom” är just ett sånt stycke vacker musik, med accapellasång och underbara harmonier och fraseringar, som redan från början sätter en skyhög standard på plattan. ” Methuselah´s children” är en mycket karaktäristisk låt för att beskriva hur Moon Safari låter, det vill säga en lugn och finstämd inledning där musik och text vävs ihop till en helhet som flyter fram emot en ur högtalarna. Musiken är mycket varierad och ganska ”snäll” utan en massa tekniskt svåra passager för teknikens egen skull, utan bygger mer på känsla och harmonier, och det är nog det som gör att jag gillar deras musik så mycket. Jag blir glad när jag lyssnar!! Ibland kommer det ett sångparti med tidigare nämnda flerstämmiga körer. Sedan kan det bränna till lite extra med lite mer intensitet i musicerandet, men som lyssnare fylls man av en känsla av lugn och välbefinnande.

”In the countryside” startar även den lugnt med 12-stängad gitarr och skön stämssång och det känns verkligen som om man färdas fram genom ett soligt lantligt landskap samtidigt som man lyssnar. Hela spåret igenom har en ganska låg och lugn profil med sköna lite lågmälda synthsolon och till och med lite dragspel.

Fjärde spåret ”Moonwalk” är helt instrumental och är emellanåt betydligt mer intensiv än tidigare låtar och här blandas hammondorgel-mattor med vackra pianopartier och tekniskt drivet basspel, för att i nästa stund varva ner till en lugnare nivå men avslutas i ett högintensivt parti med gitarrer i massor. ”Bluebell” startar med ett tema som känns som om det vore folkmusikinspirerat och är som flertalet av sina föregångare rejält lång. Det hinner hända mycket i en Moon Safari låt, och här har vi partier som känns Beatlesinfluerade med mellotroner och andra tidstypiska sound. Ett acapellastycke får också plats inom låtens ramar och bryter av på ett skönt sätt. 

”The ghost of flowers past” avslutar första cd:n och gör det dessutom på ett högkvalitativt sätt, med en återigen varierad låtstruktur som känns igen från tidigare spår. Sångpartier varvas med långa instrumentala inslag av hög klass och här tycker jag att man får en känsla av att det knappast kan bli bättre. En av undertecknads favoritspår där spröd och känslig sång möter klassiskt symfoniska partier med vibrationer från det gyllene 70-talet.

”Yasgur´s farm” inleder cd:2 och startar i snabbt och intensivt tempo med ett gitarrspel som får mig att tänka på Steve Howe ifrån Yes. Hela spåret är nog det intensivaste på hela plattan och inte minst är det brillianta gitarrspelet utmärkande, men även ett underbart körparti i stämmor hör till en av höjdpunkterna och låten till en av de bästa på albumet. ”Lady of the woodlands” har även den en ganska så intensiv och fartig inledning där jag återigen får lite känsla av Yes, och detta främst på grund av Johan Westerlunds tekniska lite Chris Squire-doftande sound. Jag får även här en känsla av att svensk folkmusik har varit en stor inspirationskälla när musiken skapades.

På ”A tale of three and tree” är det lugnare tempo som gäller med en mycket vacker och finstämd melodislinga, framförd mestadels på akustisk gitarr. Sångarrangemangen visar återigen vilken hög klass bandet håller.

Så har det blivit dags för plattans mästerverk, nämligen långköraren ”Other half of the sky” som med sin vackra stämningsfulla inledning påbörjar en lång musikalisk resa inom art/progrockens bästa världar. Här blandas friskt alla de ingredienser som jag tidigare nämnt till en i mitt tycke närmast perfekt låt. Efter att ha lyssnat närmast konstant på plattan sedan den ramlade ner i brevlådan för nästan tre veckor sedan kan jag bara konstatera att hela plattan bara växer och växer och växer, och just en låt som denna hittar man som lyssnare hela tiden nya ingredienser i, vilket gör att den utvecklas ytterligare en dimension. Här finns också lite stökigare partier med tunga gitarrer, vilket tilltalar en gammal hårdrockare som undertecknad. Keyboardsolon, som låter som gammal klassisk Moog, varvas med sköna toner från gitarristen Pontus Åkesson. Ett längre instrumentalt parti med mycket progressiva inslag höjer pulsen på mig rejält och här blir man som lyssnare mycket tydlig påmind om ännu en av Moon Safaris största styrkor: nämligen att skriva musik som är välspelad och variationsrik och som dessutom är tekniskt avancerad utan för den skull ta överhanden över känsla och inlevelse, dessutom med engagerande texter som kompletterar musiken på ett ypperligt sätt. När låten tonar ut efter en dryg halvtimme får man känslan av: Är den redan slut?

Avlutande ”To sail beyond the sunset” har mycket av Genesis över sig, med sitt karaktäristiska pianospel och är en typisk avslutningslåt med ett snyggt sångparti med härlig känsla innan den övergår i en lång instrumental nedvarvning.

Hur lätt är det då som recensent att vara objektiv när man fått ett sånt här mästerverk i brevlådan?! Köp plattan och bilda er en egen uppfattning. Ni lär knappast bli besvikna och för alla redan Moon Safari- frälsta, så säger jag bara: Rödmarkera lördagen den 16 augusti i kalendern för då spelar Moon Safari här i Göteborg på Slottskogen Goes Progressive.

 

www.moonsafari.se

www.myspace.com/wespintheworld

 

10/10

 

Staffan Vässmar

 

 

 

 

 

       

   

   
   

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna

 

 

©