GÖTEBORGS ARTROCKFÖRENING

 
 

Recensioner

 

Daniel Andersson- Days in L.A (Zink Music)

1. Glamorous hollywood 
2. Lift me up
3. In my mind 
4. The dealmaker 
5. Easy street shuffle
6. Keep on trying
7. Tell me
8. Everytime you come around
9. I can´t stand it any longer

Daniel Andersson: Lead & Background Vocals, Guitars, Piano
Fredrik Lundgren, Mikael Sandström: Guitars
Stefan Olofsson: Keyboards, Piano, Fender Rhodes, Organ
Daniel Forsberg: Keyboards
Paulo Murga, Michael Emsing: Percussion
Per Wretling, Anders Jonsson: Trumpet
Polle Nigeus: Sax
Peter Nygren: Trombon
Christian Thomsen: Background Vocals

 

När unge och för mig okände, sångare/gitarrist/låtskrivaren Daniel Anderssons debutplatta ramlade ner i brevlådan slog den ner som en mindre bomb! Plattan som kom samtidigt som Peter Friestedts mycket bra platta hamnade till en början lite i skymundan, men har därefter tagit fart å det gruvligaste, och har faktiskt seglat förbi Friestedts!

Att få fram fakta om Daniel Andersson har inte varit det lättaste, då han till en början inte ens hade en myspacesida, men lite bakgrundsfakta fick jag tillslut fram. Daniel är som sagt en otroligt begåvad musiker och låtskrivare som kommer ifrån norra Sverige och släppte 2003 ett album kallat ”Strange ways”, men då som ena halvan av duon DP. Plattan ska av vad jag har fått fram ha varit mycket lyssningsvärd. Efter detta släpp har Daniel varit över i staterna och studerat musik i Los Angeles, bland annat för Jason Scheff (Chicago) och Jimmy Haslip (Yellowjackets). Andersson, som alltid har spelat och skrivit egen musik är uppväxt med hela den klassiska västkustsvängen, typ Toto, Chicago, Airplay, mfl vilket naturligtvis även märks i hans eget musikutövande.

”Days in L.A” ska genast sägas, kommer att ta alla västkustälskare med storm, för detta är en platta som när den väl tagit tag i dig, envist vägrar släppa greppet! Inledande ”Glamorous Hollywood” sätter prägeln redan från första ton med ett fantastiskt musikaliskt hantverk och underbart låtskriveri.

 ”Lift me up” är enklare och bitvis lite rockigare i sin låtstruktur och är lite sökande i verspartierna, men har en härligt medryckande refräng, som ger mig lite sköna vibbar från 70-talets England Dan & John Ford Coley. Snyggt gitarrspel låten igenom.

Följande ”In my mind” blev genast en personlig favorit och platsar enligt undertecknads vetande in bland de 10 bästa västkustslåtar som överhuvudtaget givits ut. Fråga mig inte varför, men denna låt bara äger!! Daniel låter lite ansträngd i rösten i bland när han sjunger och jag tycker att det bara är, så jävla snyggt!! Han har en egen karaktär i rösten och har en timing och frasering som gör honom till en värdig konkurrent till de ”riktigt stora”. Låten är ganska musikaliskt omväxlande med snygga instrumentala insatser både på gitarr och piano, och då inte minst vokalt, som jag tycker har en hel del av Michael Ruff över sig.

”The Dealmaker” är även den av de absoluta toppspåren enligt min värdemätare, med ett ”lite enformigt upprepande” versparti som sedan övergår i en fantastiskt medryckande refräng, med otroligt snyggt ”plockande” gitarrspel. Låten innehåller ett härligt och jazzigt keyboardsolo framfört på Fender Rhodes av Stefan Olofsson. De flesta musiker som medverkar på plattan är för mig tämligen okända, men bevisar alla med eftertryck att de verkligen kan hantera sin respektive instrument. Daniel Andersson har själv producerat plattan och har till sin hjälp haft tidigare nämnde Olofsson, och den har som sig bör på en platta inom genren, en mycket tydlig och klar ljudbild som ger varje instrument det utrymme som krävs, utan att det blir överproducerat.

”Easy Street Shuffle” är en härligt medryckande låt som har snygga körarrangemang, som ligger och backar upp Daniel Anderssons sköna stämma och återigen bjuds lyssnaren på ett snyggt keyboardsolo från Stefan Olofsson. Överlag kan man bara konstatera att på ”Days in L.A” håller samtliga låtar en förbluffande hög och jämn kvalité, vilket definitivt borgar för att plattan med tiden kommer att räknas som en klassiker inom genren, och ska jag göra en jämförelse med tidigare nämnda platta: Peter Friestedt – ”The L A Project vol 2”, så kan jag återigen bara påminna mig om vilken otroligt hög kvalité svenska musiker håller, och då även jämfört med de Amerikanska supermusiker som medverkade på Friestedts alster.

Av de följande spåren är ”Everytime you come around” nog det spår som mest bryter av mot det totala låtmönstret, med ett betydligt lugnare och mer finstämt tempo och med ett skönt pianospel som låter lite Bruce Hornsby. Fredrik Lundgren levererar känslofyllt gitarrspel låten igenom och gör en annars ganska enkel låt högintressant. På avslutande ”I can´t stand it any longer” låter det till en början återigen lite som Michael Ruff, men så brakar det lös i en betydligt fartigare och rockigare refräng. Kontrasten mellan lugnt versparti och den ösiga refrängen gör den till ett värdigt avslutningsspår.

Avslutningsvis ska bara sägas att ”Days in L.A” är en sanslöst bra Aor/Västkustplatta som kommer att snurra många, många varv i undertecknads cd-spelare, och finns det någon jäkla rättvisa i denna världen så får Daniel Andersson och hans fantastiska medmusiker den uppmärksamhet som de definitivt har förtjänat.

www.myspace.com/daysinla

9,5/10

 

Staffan Vässmar

 

 

 

 

   

  

 
   

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna

 

 

©