1.The Author And The Architect
2.Behind The Chapel Wall
3.Lithograph
4.The Burden Of Eternity
5.Illumination
6.Dividing The Distance
7.Of Malice And Majesty
8.Anethma - The Gate Keeper
9.Darkest Of Days
10.To Cast The Mourning Shadow
11.The Departure

A Consequence Of Design är bandets debutalbum och släpptes redan 2005 men släpps nu igen under Metal Blade Records och har och mixats om samt utökats med två nya låtar. Musiken beskrivs bäst som melodisk dödsmetal, det handlar alltså om en sångare som både growlar och sjunger rent och låtar som blandar mycket melodier med mera riviga partier samt en keyboard som används för att fylla i de känslor bandet vill förmedla.

Rent musikaliskt påminner Epicurean mer om dagens nya melodiska dödsmetalband än om de gamla banden som var med och startade genren. Sångaren John Laramys sätt att sjunga rent och growla påminner lite om Björn Strid i Soilwork i brist på en bättre jämförelse. Epicurean är dock mer progressiva så det handlar inte om någon kopia men vet man att om man gillar sättet Strid sjunger på kan man nog tycka om John Laramys sång.

Epicurean känns väldigt storslaget och det är väl på grund av de mer progressiva inslagen. Bandet påstår själva att skivan berättar en saga och att det ska kännas som om den som lyssnar påbörjar en musikalisk resa där varje låt är ett steg på resan. De lyckas någorlunda, det största problemet anser jag vara det faktum att det är svårt att skilja låtarna från varandra. Alla låtar är relativt lika och följer ungefär samma mall hela tiden. Detta leder till att ingen låt egentligen sticker ut från mängden och då spelar det ingen roll att det är förhållandevis välskrivna texter och en del intressanta grepp som bandet förfogar över.

Dessutom är bandets bruk av keyboard något som kan leda till motsättningar bland dem som lyssnar. Personligen tillhör jag dem inte har några problem med keyboards i musiken med förutsättningen att man vet när man ska låta bli att spela och här har Epicurean problem. Den är med nästan jämt och det är diverse effekter som antagligen ska skapa den högtravande känslan som bandet eftersöker men jag anser att den blir rätt påfrestande i längden.

Om man vet att man tycker om den nyare sortens melodisk dödsmetal med en hel del ren sång och en keyboard som är närvarande nästan konstant i varje låt kommer man nog tycka om Epicurean och kan nog lägga till någon poäng. Dessutom är låtarna välskrivna och bandet visar på ambitioner att komma med något som någorlunda nytt. Personligen anser jag dock att det är rätt slätstruket och saknar den riktiga variation som krävs för att få ett högre betyg. 

Myspace

Peder Granefelt