|
1988 kom
första plattan och jag knockades av framförallt två låtar där,
“Under blue skies” och “Call my name”. Nu är det 2009 och House
Of Lords har tappat keyboardisten Greg Giuffria på vägen, men
har kvar den kraftfulla sångaren James Christian. Till vardags
är han gift med ingen mindre än Robin Beck. Hon hörs även på
denna skiva, tydligast i låten ”Repo man”.
Det
storslagna soundet från 1988 ekar ännu på det nya alstret. James
Christian sjunger fortfarande med samma pondus och körerna är
snygga. Glädjande nog finns det några riktigt bra låtar på nya
skivan också, framförallt ”The bigger they come” med sitt snygga
gitarrspel och galopperande komp, samt riktigt bra melodi i både
vers och refräng. Det är en riktig höjdare som jag lyssnar på om
och om igen. Inledande ”Cartesian dreams” är även den en delikat
låt av det lite tyngre slaget som jag gärna återkommer till.
Gillar gitarrsolot där det förekommer lite skojigt inflikande
pukmassage från trummisen.
James
Christian är på tok för erfaren för att skriva en dålig låt fast
vissa tappar man intresset rätt fort på. Låtar som ”Born to be
your baby”, ”Saved by rock”, ”Bangin” med flera låter inte
dåligt men ganska ointressant.
Avslutande
”The train” är en riktigt fet ballad med lite White Lion-känsla
även om den börjar med att låta som ”Whiter shade of pale”, men
det försvinner snabbt och jag plockar fram mobilen och vinkar
med den framför datorn. En perfekt avslutningslåt!
Sammantaget tycker jag att detta är den bästa plattan med House
Of Lords på 2000-talet. Det känns som att de jobbat för att den
ska bli så bra som möjligt. Hade den släppts 1989 hade den sålt
hur mycket som helst! Idag är det dock 2009 och jag ger ett
medelhögt betyg för engagemanget och några riktigt fina låtar!
www.myspace.com/jameschristianhouseoflords
www.jameschristianmusic.com (Official Website)
7 / 10
Peter
Dahlberg
|
