E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

Gästbok

ArtRock MySpace

 
 

 

 

Arjen Lucassen´s Guilt Machine - On this perfect day (Mascot Records/Border)

 

1. Twisted coil 11:43
2. Leland street 8:03
3. Green and cream 10:32
4. Season of denial 10:22
5. Over 6:11
6. Perfection ? 10:46

Arjen Lucassen: Electric and acoustic guitars, mandolin, bass, keyboards, vocals
Jasper Steverlinck: Vocals
Lori Linstruth: Lead guitars
Chris Maitland: Drums

 

Bakom bandnamnet Guilt Machine, döljer sig den mycket välmeriterade holländaren Arjen Lucassen. Denna man måste lida av en allvarlig släng av arbetsnarkomani, då han ständigt verkar ha nya plattor på gång, ofta med sitt eget band Ayreon, men närapå lika ofta i någon sorts bandprojekt som till exempel: Star One, Ambeon, Stream of passion etc.

Vid de flesta av de tidigare produktionerna har Lucassen haft för vana att bjuda in ett stort antal gästmusiker och han har dessutom vid varje tillfälle valt musiker/sångare av absoluta världsklass vilket naturligtvis har borgat för en musikalisk kvalité långt över genomsnittet.

Denna gång har han, i motsats till flertalet av de tidigare projekten, endast samlat en handfull musiker runt sig, vilket ger en mer direkt bandkänsla över plattan.  På “On this perfect day” har Lucassen till sin hjälp “gamle” Porcupine Tree-trummisen Chris Maitland, och han gör som sin vana trogen, mycket bra ifrån sig bakom trummorna, med ett mycket komplext, känsligt och varierat spel.

Gitarrsolospelet tar Arjens manager och livskamrat Lori Linstruth (ex. Stream of passion) hand om, och även här hör man att det handlar om en mycket skicklig musiker, även om jag personligen har lite svårt för sologitarrljudet som emellanåt låter alldeles för processat och syntaktigt för min smak. Tekniken och känslan i spelet är det dock inget fel på.

En av plattans största överraskningar är den unge vokalisten Jasper Steverlinck, som i sitt hemland, Belgien hanterar mikrofonen i bandet Arid, men där handlar det om mer renodlad pop/rock. Helt klart är i alla fall att han har en fantastisk pipa, där känslan och intensiteten i hans röst är makalös, och att hans ton, frasering och röstlikhet i vissa partier påminner, som i låten ”Over”, om James Dean Bradfield (Manic Street Preachers), medan han i andra ögonblick är kusligt lik en ung Freddie Mercury!!

En annan viktig detalj som skiljer denna platta från tidigare utgåvor är att denna gång har inte Lucassen själv skrivit texterna. Där Arjens tidigare Ayreon-texter ofta har vänt sig utåt i ett utforskande av en fantasy / science fiction inspirerad värld, har Guilt Machines texter istället fokuserat på att titta inåt på destruktiva tankar om: skuld, ånger och på de mörkaste hemligheter som vi döljer inom oss själva. Mycket tunga och utlämnande känslor, som bottnar i den mycket djupa depression som Lucassen lidit av under ett flertal år, men som han nu lyckligtvis har kommit över. Dessa mörka tankar har han fått hjälp att formulera i textform av sin livspartner Lori Linstruth , vilket hon har gjort på ett mycket bra sätt. Man har dessutom låtit tjugo fans från olika länder spela in och berätta om sina egna tankar kring ämnet skuld, och därefter har man infogat dessa tankar i musiken, vilket ger musiken en annorlunda prägel och en härlig dynamik.

Musikaliskt vandrar “On this perfect day” i samma invanda fotspår som flertalet av Lucassens Ayreon-plattor gör, det vill säga att det här handlar om ambitiöst och dramatiskt producerad musik, samtidigt som det som vanligt är ytterst välkomponerat och mycket händelserikt med stora pompösa arrangemang varvat med lugnare och känslosammare avsnitt, som faktiskt väl speglar de allvarsamma ämnen som behandlas textmässigt. Tycker faktiskt att denna platta känns mer sammanhållen och intressant än vad flertalet av Ayreon-produktionerna gör, och detta till största delen beroende på avsaknaden av fantasy-texter, och därmed ges plattan ett mer verklighetsbaserat fokus. Skuld, ånger och depression kan drabba vem som helt av oss, vilket gör att plattan känns angelägen att lyssna på både för texternas skull, men framförallt då även för den högkvalitativa musiken.

De musikaliska insatserna är som väntat mycket väl utförda, där Lucassen som den multiinstrumentalist han är, drar ett tungt lass genom att spela de flesta av de inblandade instrumenten. Chris Maitland är en otroligt skicklig och följsam trummis som passar perfekt för denna typ av musik. Lori Linstruths gitarrspel är även det väl avvägt, utan att någonsin bli uppvisning. Det som ändå i slutändan ger mig den största musikaliska och känslomässiga behållningen är Jasper Steverlincks sångprestationer som är magnifika. Sällan har jag hört en så känslosam och uttrycksfull röst, och jag förstår till hundra procent varför Arjen Lucassen valde att låta just honom framföra hans innersta tankar. Det är svårt att plocka ut några favoritspår då samtliga håller en jämn och hög kvalitet, men ”Leland street”, ”Green and cream” och framförallt ”Season of denial” har satts sig fast ordentligt och ger en klar känsla av mersmak.

 

www.arjenlucassen.com

www.myspace.com/guiltmachine

 

7 / 10

 

Staffan Vässmar

 
 

 

 

  

  

 
  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna