|
|
Det går knappast att beskylla Fu Manchu för att följa några
rådande trender. Dom fortsätter att gräva upp det ena tungt
svängande ökenriffet efter det andra ur den psykedeliska
sjuttiotalsmyllan och på nya ”Signs of Infinite Power” befäster
de sin plats överst på tronen i det fuzziga stonerlandet. Detta
är första given efter den strålande comebacken ”We Must Obey”
och detta faller även samman med bandets tjugoårsjubileum.
Bandet ståtar alltså med tjugo år i den tunga stonerrockens
tecken och det borde ha satt sina spår tycker man. Men bandet
känns lika angeläget då som nu och trots att ”Signs of Infinite
Power” inte kommer upp i samma klass som den just nämnda
comebacken, “Action is Go!” eller den sorligt underskattade
”Starting the Machine” så är detta klassisk Fu Manchu av finaste
snitt. Bandet har en löjligt hög lägstanivå och trots avsaknaden
av utveckling så kommer dom undan med äran i behåll album efter
album. Scott Hill med manskap har nämligen ett groove, ett sound
och en låtskrivartalang som få i genren kan ståta med. Detta
utnyttjar dom till fullo på ”Signs of Infinite Power” som, likt
deras tidigare alster, känns som det perfekta soundtracket till
en bilresa genom någon varm öken på den nordamerikanska
kontinenten. Blundar jag kan jag nästa se framför mig hur jag
glider fram i en stor fet Cadillac kabriolett, bort mot en
solnedgång och ur bilens högtalare ekar låtar som “Bionic
Astronautics”, “Webfoot Witch Hat”, “Signs of Infinite Power”
och “One Step Too Far”. Kort och gott en ökenrockplatta som med
råge tillfredsställer de redan frälsta men kanske inte kommer
att gå till världshistorien som ett banbrytande mästerverk.
www.myspace.com/fumanchu
www.fu-manchu.com
Betyg: 7/10
Ulf Classon
|
|
