1. State of lacuna
2. Once divine
3. Our floods
4. Benandanti
5. Flow
6. The lucid
7. Red

Miosis bildades i Göteborg sent sommaren 2005, och hade redan från början en vilja att framföra en musik som var både känslosam och komplex. Efter att ha gett ut en självfinansierad EP kallad ”Konvolut” -2007, som för övrigt fick riktigt bra recensioner i olika fanzines, påbörjades arbetet med första fullängdaren. Killarna i Miosis har länge varit fans av melankoliska band som: Radiohead etc, men har hela tiden även haft siktet inställt på hårdare progressiva akter som: Tool, Mars Volta och Isis. Således landade Miosis – ”Albedo adaptation” i brevlådan härom veckan och har därefter snurrat många varv i spelaren.

Det som skiljer Miosis från många band inom genren är nog framförallt att deras musik inte i första hand bygger på ett så musikaliskt avancerat instrumenthantverk som möjligt, utan snarare på samspelet mellan de olika musikerna i bandet. Tyvärr har alldeles för många band helt ”snöat” in på att bara lira avancerat och svårtillgängligt och blir tillslut ganska ointressanta att lyssna på när man har slutat att bländas av alla teknikaliteter och finner att det är ganska skralt med de musikaliska ideérna, och det instrumentala bländverket snarare är en täckmantel för att dölja de i grunden ganska ointressanta kompositionerna. Miosis har däremot, genom sin musik öppnat nya tämligen outforskade musikaliska vägar inom den svenska progressiva musiken, vilket känns både nydanande och väldigt befriande. Därmed inte något negativt sagt om Miosis egna musikaliska färdigheter, som faktiskt ligger klart i nivå med tidigare nämnda teknikfantomer.

”Albedo adaptation” ska genast sägas, är ingen lätt platta att ta till sig, då den är mycket komplex i sitt musikaliska tonspråk. Musiken bygger på ett väldigt suggestivt riffande, som ligger som en massiv grund att sedan brodera ut i kring. Emellanåt känner jag det som om låtarna flyter ihop lite grann då de är ganska likartade i sin karaktär, men de skapar ändå en väldigt intrikat och suggestiv helhet som är mycket tilltalande. Mattias Axelsson har en mycket intensiv och aggressiv spelstil på sina trummor, och som tillsammans med Mikael Mangs Edvardssons basspel till stor del bidrar till den känslofyllda stämning som musiken förmedlar. Herrar Henrik Von Harten och Mårten Bergkvist levererar massiva ljudlandskap med sina gitarrer och allt ramas in av den många gånger ganska så ödesmättade lyriken framförd av sångaren Erik Skoglund.

Låtarna är, som tidigare sagts, ganska så lika när det gäller intensitet och tonspråk, medan det däremot i själva låtarna är ganska stora kontraster mellan de lugnare mer finstämda partierna, som bryter av mot det tunga riffandet. Det har varit svårt att plocka ut några enstaka favoritspår, då samtliga spår förmedlar en egen känsla och identitet, men en låt som ändå snurrat lite extra i spelaren är: Our floods, som med sitt intensiva trumspel och massiva driv har satt sig extra hårt fast i mitt musikaliska medvetande.

Plattan är inspelad i: Belly of the whale-studios i Göteborg, och är producerad av Miosis och Carlos Sepulveda. Plattan har ett helt ok ljud, men jag känner ändå att det utmärkta trumspelet hade fått ett ytterliggare lyft med ett bättre trumljud, då speciellt virvelkaggen låter lite ”burkig” emellanåt, vilket känns synd på en i övrigt utmärkt produktion.

Efter att ha lyssnat på plattan i ett par veckor kan jag bara konstatera att killarna i Miosis har presterat ett mycket välljudande album, som det som sagt tog mig ganska så lång tid att få grepp på, men som ändå sitter kvar och ger mig klar mersmak. Hoppas nu bara att vi i Garf kan ge Miosis chansen att visa upp sig snart på något kommande arrangemang, för live måste detta bli kanon.

www.miosis.se

www.myspace.com/miosisband

7,5 / 10

Staffan Vässmar