|
Sepultura är tillbaka med en ny skiva och nu helt
utan någon av bröderna Cavalera i bandet. Och huruvida det är
rätt att fortfarande kalla sig Sepultura är det många som
säkerligen tvistar om, men för egen del rättar jag mig efter att
det står Sepultura på omslaget, men visst, lite skumt känns det
med ett Cavalera löst band. A-Lex som verket heter har en
dubbeltydig mening, dels betyder det någonting i stil med laglös
på ryska, men framför allt så är Alex huvudfiguren i A Clockwork
Orange. Filmen borde vara de flesta bekant, och likt Stanley
Kubrick så har brassarna låtit sig inspireras utav boken skriven
av Anthony Burgess.
Skivan ger ett spretigt intryck och det känns som
om de tar i verkligen ända från tårna för att de ska få fram vad
de vill ha sagt, men de tar kanske i lite väl mycket ibland och
man blir lämnad med en fadd känsla av illasinnad hard core. Det
är som om de vill mer än vad de presterar med sin ilska och med
de korta låtarna lämnar resultatet alltför ofta för min smak en
känsla av för mycket hackig aggro och för lite av det sköna
thrash öset jag vet Sepultura besitter. Men utan att man tänker
på det så finner man sig gungandes med i de sköna thrash-riffen
från Andreas Kisser, så visst finns de där, men kanske inte i
den utsträckning jag hade önskat.
Efter ett tag så utkristalliserar sig skivan och
vissa låtar reser sig över de andra, men även om skivan växer så
når den inte upp bland de riktiga Sepultura topparna, trots allt
är A-Lex en av deras bättre plattor på senare tid. The
Experiment och Paradox är låtar som har det ”rätta” soundet och
fullkomligt är genomsyrade av suverän thrash-metal av rang. Även
en kort kärnfull låt som Enough Said visar prov på mästarklass,
även om den dock klockar in på blott 1:37 minuter, varför har de
inte med mer av den här varan av klassisk j-vla Sepultura thrash
är för mig en gåta.
Att plattan är spretig märks i och med en låt som
Ludvig Van då det bara känns schizofrent när det helt plötsligt
låter som Trans-siberian Orchestra, visst har den sin charm, men
dock är den felplacerad, även om inslagen av klassisk musik har
sin plats i historien om Alex så gör det sig inte på den här
skivan. En annan svaghet är den generellt korta längden på
låtarna, då de är knappt 2 eller 3 minuter långa blir det bara
som om de är lämnade halvfärdiga i de flesta fallen, vilket är
synd för det finns en hel del bra tendenser i de låtar som inte
riktigt blommar ut.
Slutligen är det bara att konstatera att med
eller utan någon som lystrar till namnet Cavalera så står sig
Sepultura fortfarande väl. Vidare visar de kvarvarande
medlemmarna fortsatt hög klass och ett väl förvaltat sound i
klassisk Sepultura stil, men någon ny Arise eller Chaos A.D. för
den delen, är det knappast tal om på långa vägar.
Mina favorit låtar är: Moloko Mesto, The
Experiment, Strike, Paradox
http://sepultura.uol.com.br/v6/en/
http://myspace.com/sepultura
Betyg: 5/10
Thomas Herpel (Metal
Covenant)
|
