|
|
Finlands nästa hopp inom den så kallade ”skönheten och odjuret”
genren efter Nightwishs brytning med operasången stavas
Kivimetsän Druidi och bör inom en snar framtid börja röna lite
framgång med sin egennämnda ”extreme fantasy metal” tycker jag.
Debuten ”Shadowheart” (2008) lovande mycket gott och uppföljaren
”Betrayal, Justice, Revenge” som nu är här bygger vidare på den
grund debuten skapade. Men det är inte den finska scenen som de
hämtar mest energi ifrån utan istället tar de sikte på den
nederländska där man mer än gärna blandar symfoniska och
progressiva element med både thrash och black metal emellanåt.
Men Kivimetsän Druidi rör sig dock ledigt mellan genrerna och
plockar influenser lite här och där och det är också där jag
tycker bandet har sin styrka. Låtarna skiftar nämligen hela
tiden utseende men dock med en ständig röd tråd som man lätt kan
följa. Ta ”Seawitch and the Sorcerer” tillexempel som börjar med
en härlig thrashriffskaskad innan lite traditionell bombastisk
operametal tar vid med sina symfoniska förtecken innan vi sedan
slungas in i ett blixtrande black metal-osande parti. Jag skulle
vilja jämföra dom lite med holländska Epica även om skillnaden
är påtaglig i kvalité till de senares fördel. Men Kivimetsän
Druidi använder sig även av folkmusiken för att skapa sitt sound
vilket nyss nämnda kollegor inte gör. I ”Tuoppein'nostelulaulu”
(jo låten heter så) ger de sig nämligen på att spela en hederlig
ölhävarsång likt det landskollegorna i Korpiklaani pysslar med
och lyckas med detta även ge oss skivans klarts gladaste och
roligaste låt.
Till detta har vi naturligtvis den sedvanliga duellen mellan det
goda och den onda både i lyriken och i det sångtekniska.
Leeni-Maria Hovila operasång är kanske inte bäst i genren men
ändå tillräckligt bra för att sjunga skiten ur det mesta om hon
bara vill skulle jag tro. Jag är inget stort fan av just
operasång men då det, som i dessa finnars fall, används både som
huvudelement och komplement växelvis så blir det njutbart. Det
är som bäst då hon backar upp den manliga stämman som Joni
Koskinen besitter för hans growl och black metal-skrik höjer
helt klart intrycken i den smått omvälvande mixen av genrer. Som
allra bäst blir kombinationen i ”Of Betrayal” som uteslutande
har manligt ledgrymtande men i bakgrunden hörs sen den kvinnliga
stämman som skapar atmosfär och melodi. Dom har ett snyggt
samarbete där helt klart.
Bandet har som ni märker alla förutsättningar att lyckas inom
sin del av hårdrocksfären men dom har dock en bit till att
vandra för ”Betrayal, Justice, Revenge” är inte fulländad. Nej
allt för många spår liknar varandra och de refränger och
melodier som skall vara ryggraden i musiken saknas. Det finns få
partier man minns förutom tidigare nämnda spår och jag saknar
något mer som sticker ut och ger skivan karaktär. Men jag har
ändå svårt att värja mig från bandets småcharmiga respektlöshet
inför rådande regler om hur musik skall skapas och blandas ihop.
Dom kör istället på och gör det dom själva vill och tycker är
bra vilket förmodligen kommer leda till att de på nästa skiva
kommer att ta ytterligare ett steg både i karriären och på
betygsskalan.
www.myspace.com/kivimetsandruidi
www.kivimetsandruidi.com
Betyg: 6,5/10
Ulf Classon
|
|
