|
|
Danska bandet Third Eye bildades 2003 av ett gäng musiker som
hade börjat lira ihop när man gick på en musikorienterad
utbildning, och man har under åren haft en hel del bekymmer med
avhoppade medlemmar i kritiska lägen i karriären. När sångaren
Casper Greiff hoppade av bandet stod man precis i begrepp att
påbörja arbetet med att spela in första fullängdsplattan. In i
bandet kom då Per Johansson som varit sångare i bandet Fate, där
för övrigt Mattias IA Eklundh (Freak Kitchen) ingick. Arbetet
med plattan ”Recipe for disaster” har tagit närmare två år och
man kan nu bara hoppas på att bandet slipper dylika
medlemsproblem i framtiden.
Ibland är arbetet som recensent ganska komplicerat. Allt som
oftast dyker det upp plattor där man direkt känner: Yes! Det här
var grymt!! Tyvärr händer det ibland att man får plattor där man
känner precis tvärtom: Oh No!! Vad är det här för nått??
Första gången jag spelade ”Recipe for disaster” blev jag mycket
negativt överraskad av vad jag hörde. Menade man verkligen
allvar!? Redan i första spåret kände jag en kraftig skepticism
mot sångaren Per Johanssons sånginsatser. Det lät som om karl´n
bara bräkte och han hade dessutom ett släpigt vibrato som jag
bara inte stod ut med. Efter ytterligare ett spår stängde jag
av, men försökte senare lyssna ett par gånger till med samma
resultat och gav till sist upp. Kände dock efter någon vecka att
jag måste ge plattan en ärlig chans och verkligen lyssna lite
mindre kritiskt och se hur helheten fungerade.
När jag nu verkligen började lyssna ordentligt till ”Recipe for
disaster” insåg jag tämligen omgående att det här handlade om
mycket skickliga musiker, som hade skrivit ett gäng mycket
intressanta och varierade låtar. Third Eye lirar en musik som
bör kunna tilltala både progmetalfreaks, men även de som inte är
inne på fullt så tekniskt avancerad musik. Ska man försöka
beskriva bandets musik hamnar man ganska klart inom
progmetal-facket. Man spelar dock inte någon typisk progmetal
typ: Dream Theater, Symphony X, Evergrey, Cloudscape etc, utan
man har skapat något som är ganska så annorlunda, och som
dessutom känns tämligen unikt och nyskapande. Musiken på ”Recipe
for disaster” är mestadels mycket intrikat och avancerad, och
där speciellt gitarristerna Michael Bodin och Thomas Kuhlman
visar upp ett stort tekniskt kunnande. Man bygger inte musiken i
första hand på en massa krångliga och obekväma taktarter, utan
man arbetar mer med tempobyten, variation och känsla. Detta
ställer naturligtvis höga krav på övriga medverkande musiker
också, och de klarar mer än väl av sina uppgifter för att lyfta
bandets musik till en hög nivå.
Hade som sagt, oerhört svårt för Per Johanssons sångsätt i
början (f´låt Per!!), men har för varje genomlyssning faktiskt
kommit på mig själv med att börja uppskatta det han gör mer och
mer. Tycker att han ibland låter lite lik Mats Levén, och
fraserar på ett liknande sätt. På plattan går de flesta av
spåren i mestadels i snabbt / mellantempo, men på ett av de
starkaste spåren, den lugna och känslofyllda “Six feet under”
använder Per sin röst på ett fantastiskt sätt!! Här följer han
verkligen låtens grundstrukturer och skapar med sina vokala
insatser en suggestiv och lite skrämmande stämning, och här
passar det släpiga vibratot in till 100 %. Per använder sin röst
och sitt sångsätt på samma sätt som en gitarrist använder sig av
diverse pedaler och effekter, och han är faktiskt en av de
viktigaste faktorerna i att skapa Third Eyes ganska unika sound.
När det gäller soundet så har inpelning / produktion / mixning
skötts av välkände Tommy Hansen i dennes Jailhouse studios,
vilket innebär att han som alltid, har rattat fram ett snyggt
och kraftfullt ljud.
Låtarna på ”Recipe for disaster” är alla ganska så långa och är
alla väldigt varierade när det gäller låtstruktur, tempo,
intensitet och inte minst stämning. Låtarna tar ibland lite
oväntade vägar och vändningar, vilket gör att musiken känns
högst intressant. Man undrar ofta vart låtarna är på väg, och de
känns därför väldigt oförutsägbara. Favoriterna har varierat,
och så här i skrivande stund är ” Solitary confinement”, “Six
feet under”, “Eye of envy, “Darkness into dawn” och
avslutande “The psychiatrist” de spår som jag oftast
kommer tillbaka till.
Känner så här i efterhand att förstaintrycket blev fruktansvärt
fel, och det hade varit synd om jag bara hade avfärdat denna
platta på grund av att jag inte gillade det jag hörde första
gångerna, utan verkligen gav den många genomlyssningar. ”Recipe
for disaster” har vänts till ”Recipe for success”
www.myspace.com/thirdeyeband
6 / 10
Staffan Vässmar
|
|
