|
Vid detta laget måste det inom musikpressen ha hunnit skrivas
spaltmil om Ronnie James Dios storhet som sångare och artist,
och om de superba band (Elf, Rainbow, Black Sabbath, Dio, Heaven
& Hell) som han under sin livstid ingick i. Närmast oräkneliga
är nog de artister som säger sig ha haft denne STORE men ändå
småväxte kompositör och publikdomptör, som en av sina största
inspirationskällor och förebilder. Därför blir det extra svårt
när en sådan fullständigt lysande artist går ur tiden alldeles
för tidigt. Dios intensiva kamp mot den cancer som upptäcktes
under förra hösten verkade under en period ge resultat, men han
fick till slut ge upp mot denna grymma sjukdom. Hela
hårdrocksvärlden är i dagsläget chockade över Dios tragiska
bortgång och förenas i en kollektiv världsövergripande sorg.
Jag hade förmånen att 1978 få bevista Ronnie James Dios första
besök i Göteborg, tillsammans med Rainbow under deras ”Long live
rock `n´ roll”-turné, och jag var även på plats när han 1984 med
sitt nystartade band DIO besökte hemstaden under den bejublade
”Holy Diver”-turnén. Jag har sedan dess hunnit se / höra Dio ett
antal gånger till, och där fjolårets gig med Heaven & Hell på
Sweden Rock Festival tyvärr inte blev den triumf det borde ha
blivit på grund av en inkompetent ljudtekniker, som resulterade
i ett fullständigt undermåligt ljud. Däremot tillhör de första
två tidigare nämnda gigen två av de mest betydelsefulla och
värderade konsertminnena hittills i mitt liv.
En annan person som det har skrivits spaltmeter om är den
eminente sångaren Jörn Lande. Norrmannens ryktbarhet om att vara
en mycket skicklig sångare är vida känt över världen, och många
är de band / artister som har lånat in Jorn i sina musikaliska
projekt, för att låta hans magiska stämma ge musiken den
slutliga högkvalitativa touchen.
Dagens recensionsobjekt är en tribute-platta till den ”store”
och mäktige förebild som, enligt Jorn själv har format honom
till den artist han är idag. Valet av låtar kan inte ha varit
lätt då Dio under sin livstid hann med att medverka på ett otal
plattor, både med tidigare nämnda band, men även som sångare i
olika projekt.
Jorn har valt att i huvudsak fokusera på Dios solokarriär, och
han har i den digra låtskatten valt ut ett antal ganska så givna
spår, men han har även valt ut ett par inte fullt så
självskrivna spår. Plattan inleds dock med Jorns egenhändigt
skrivna hyllning till sin stora förebild, detta genom låten
“Song for Ronnie James”. Låten inleds på ett lugnt och
smäktande sätt, lite grann som i Deep Purple-låten “Soldier
of fortune”, innan det brakar löst på karaktäristiskt
Jorn-manér. Tempot i denna låt är ganska så långsamt och den
känns oftast coolt suggestiv, men tyvärr också lite “seg”
emellanåt.
Om man ska göra en djupdykning i en så stor artist som Dios
låtkatalog, i ett sånt här sammanhang, innebär det att man
kommer att få svårt att få med låtar som tillfredsställer alla
lyssnares önskemål. Själv tycker jag att Jorn har fokuserat lite
för mycket på lugna / mellantempolåtar, och de enda låtar som
höjer tempot lite är: “Push”, “Stand up and shout”, “Night
people” och “Kill the king”. Totalt sett tycker jag
att låtvalet är ganska så ok, men jag saknar de i min bok
fullständigt givna låtarna “Holy diver” och “Caught in
the middle”.
Som helhet låter Jorn - Dio lite grann som hur Jorns egna
plattor brukar låta, vilket medför att plattan känns mer som en
“vanlig” Jorn-platta än en Dio-tribute. Helt klart är att Jorn
har varit mycket influerad i sitt eget musikaliska skapande av
den grymme artisten Dio.
Ändå en klart godkänd Dio-tribute totalt sett, men med fler lite
snabbare låtar så som Sabbath-rökarna “Neon knights” och
“Turn up the night” och möjligen nåt mer Rainbowspår så
hade plattan gått hem ännu bättre hos undertecknad.
www.jornlande.com
www.myspace.com/realjorn
6 / 10
Staffan Vässmar
|
