|
|
Att Engelska Skunk Anansie rönte stora framgångar på nittiotalet
är en underdrift. Med mer än fem miljoner sålda album,
världsomspännande turnéer med några av de största namnen i
branschen och utnämnda som ett av de mest framgångsrika banden
på de engelska listorna någonsin så har bandet för alltid
skrivit in sig i musikhistorien. Så att kalla deras framgångar
för stora är alltså inte tillräckligt. Men det är med all rätt
som de fick sina framgångar för varken före eller efter har vi
väl hört ett band som med samma frenesi framfört sin rock på
liknande sätt.
Som den fula ankungen av brittpoppen och den obekväma kusinen av
rock gjorde sig bandet ett namn genom hits som ”Weak” och
”Hedonism” men det som verkligen gav bandet dess karaktär och
utstrålning var sångerskan Deborah ”Skin” Dyer. Med rakad
skalle, en distinkt röst och med mer ”girl power” än vad hela
den samlade svenska feministiska rörelsen kan skrapa ihop
tillsammans var hon det naturliga blickfånget i bandet.
Men ingen kärlekssaga vara för evigt och bandet, som bildades
1994, lade av redan 2001 efter endast tre album. Men så för
några år sedan dök en samlingsskiva upp med tre nyskrivna spår
på och nu är så då comebackplattan ”Wonderlustre” här. Bandet
har, trots några år isär, lyckats behålla det lite kantiga,
spretiga och utmanande sättet att sätta ihop sina låtar på och
kemin dem emellan verkar finnas kvar. Men vi blir alla äldre
samt lite visare och så även Skunk Anansie. Det är ett mognare
band vi får uppleva och Skins vredesutbrott finns där
fortfarande men hon fokuserar mer på sin ”vanliga” sång nu än
tidigare. Man skall inte jämföra för mycket med storhetstiden
men faktisk att här finns en hel del som knyter an med fornstora
dagar och bandet låter faktiskt lika angelägna nu som då.
Men även om vi känner igen oss och bandet verkar på hugget så är
”Wonderlustre” långt ifrån en helgjuten historia. Det är
egentligen bara “My Ugly Boy”, “It Doesn't Matter” och ”Feeling
the Itch” som verkligen hugger tag i mig medan ”God Loves Only
You”, ”Over the Love” och ”The Sweetest Thing” helt klart är
värda att lyssna en extra gång på men ger inte samma kick som
förstnämnda trio.
Hur som helst är det trots allt en klart godkänd comeback som
bandet gör. För även om dom nu känns mer tillrättalagda och
vuxna så känner man fortfarande igen sig och med tiden kan
kanske en del låtar till och med växa till sig och slutbetyget
stiga någon poäng.
www.myspace.com/skunkanansiemusic
www.skunkanansie.net
Betyg: 6/10
Ulf Classon
|
|
