E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

Gästbok

ArtRock MySpace

 
 

 

 

Star One - Victims Of The Modern Age (InsideOut Music/EMI/Century Media)
Down the rabbit hole
Digital rain
Earth that was
Victim of the modern age
Human see human do
24 hours
Cassandra complex
It's alive she's alive we're alive
It all ends here
Vocals: Russell Allen
              Damian Wilson
              Floor Jansen
              Dan Swanö
              Arjen Lucassen - Guitars, keyboards
              Ed Warby – Drums
              Peter Vink – Bass
              Joost van den Broek - Keyboard solos
              Gary Wehrkamp - Guitar solos
 

 

När jag plockar upp nya Star One, Victims Of The Modern Age, ur brevlådan känns det nästan som lilla julafton. Samtidigt blir jag lite nervös; tänk om jag kommer att bli besviken, tänk om den inte alls kommer att motsvara mina snudd på skyhögt ställda förväntningar. Till slut så injagar jag mod i mig själv och bestämmer mig helt enkelt för att ta tjuren vid hornen.

Sagt och gjort, inom några minuter så snurrar plattan igång för första gången. Efter ett litet mysigt intro så sparkar Arjen Lucassen och gänget igång Digital Rain. Här är det järnet som gäller. En ganska rak rökare med en lite tyngre refräng. Jo då, detta ska nog funka.

Nästa låt, Earth That Was, inleds med ett riff som skulle kunna få självaste Tony Iommi att rodna av avund. Här är en låt som i sin uppbyggnad påminner en hel del om mästerverket Dawn Of A Million Souls från Ayreons Universal Migrator Part 2: Flight of the Migrator. Tungt och svulstigt med ett ganska dramatiskt arrangemang. Givetvis är det överlag välsjunget som attan. Med Damian Wilson, min husgud Russel Allen och Dan Swanö så täcks hela registret upp. Som pricken över i så medverkar även Floor Jansen, vilket är en av mina absoluta favoriter av kvinnliga sångare.

Låt för låt blir jag övertygad om att han har gjort det igen. Det här är exakt så bra som jag hade hoppats på. För den som är väl bekant med bland annat Star One och Ayreon så bjuder inte Victims Of The Modern Age på några överraskningar. I ena stunden stort och episkt, för att i nästa stund bli nästan minimalistiskt. Harmonierna och melodierna pendlar mellan oerhört vackra och stämningsfulla till blytunga och ödesmättade. Precis så som vi kan förvänta oss av Arjen Lucassen. Arjen, som är en omtalat trevlig prick, verkar dessutom alltid lyckas med att få sina kollegor att prestera i toppklass. Kolla gärna upp alla "behind the scenes" som finns på Youtube. Det märks att Arjen får sina gäster att trivas, något som verkligen avspeglas i musiken.

Jag älskar nästan allt som den glade holländaren släpper ut på skiva. Victims Of The Modern Age är absolut inget undantag. Detta är ett av årets mest givna köp!

www.arjenlucassen.com

www.myspace.com/ayreonauts

 

Betyg: 9/10

Eric Eklund

 

Arjen A. Lucassen behöver knappast någon introduktion för Artrock.se´s läsare. Förutom Ayreon och Guilt Machine basar han också över projektet Star One. ”Victims of the Modern Age” är andra alstret från detta projekt, det första kom 2002.
Skivan doftar mycket Arjen, men med mycket mer fokus på gitarrer, tyngd och rakare arrangemang än vi är vana vid i hans skötebarn Ayreon.

Om man skall placera in skivan i ett fack är det progmetal. Dock har denna skiva mycket mer känsla i sig än vad fallet kan vara inom denna genre. Arjen har som vanligt en arsenal med duktiga sångare på skivan; Russel Allen (Symphony X), Damian Wilson (Headspace, Threshold), Floor Jansen (ReVamp, ex-After Forever) & Dan Swanö (Nightingale, ex-Edge of Sanity). Alla vokalister levererar till fullo. Personligen älskar jag Swanö´s growl, men som tur är finns det inte så mycket growl på just denna skiva. Floor gör väldigt snygga körer och får briljera i tunga ”It All Ends Here”. Allen gör som vanlig ett kanonjobb. Wilson har aldrig varit en personlig favorit, men sjunger dock ganska bra på denna platta.

Produktionen av skivan är helt lysande. Längesedan jag hörde så feta trummor, bas och gitarr. Mycket behaglig ljudbild med lite av Arjens vanliga ”space”-syntar i lagom dos. Vissa låtar har också ett lite rockigt sound, till exempel ”Earth that Was” och ”Human See, Human Do”. Arjen har verkligen gjort några starka melodislingor och en bra balans mellan instrumentala och vokala partier.

Sammanfattningsvis är detta en mycket väl genomförd skiva full med starka låtar. Kanske inte något banbrytande album, men ett väldigt bra sådant. Rekommenderas varmt! Några höjdpunkter är: ”Digital Rain”, ”Earth That Was” och ”It All Ends Here”. (Skivan finns också i en vacker digi-book med bonus cd: 5 låtar plus making of video.)

Betyg: 9/10


Jacob Fredén

 

 

 

 

  

 

  

  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna