|
King’s X är enligt fansen ett band som aldrig riktigt fått det
erkännande de förtjänar. Trots att de släppt plattor och
turnerat i tjugotalet år så verkar det ändå som om det inte
riktigt vill släppa. Kan kanske tyckas lite märkligt med tanke
på att flertalet av plattorna dessutom fått bra kritik över lag.
Bandets recept bygger på att de på ett smart sätt blandar funk,
soul med rejäl bredbent hårdrock. Till detta så tillkommer också
snyggt arrangerade körer, vilka ofta innehåller en touch av
Beatles. Allt väl så långt. Problemet är att i en musikvärld där
etikett och indelning i musikaliska fack tyvärr betyder allt, så
är det nog bara att inse att i King’ X storhet finns även
förklaringen till att bandet ofta förbises.
Inte desto mindre var det med stor förväntan som jag rullade
igång bandets nya live-DVD, ”Live Love in London” som spelades
in i januari 2009 på Electric Ballroom i London.
Bandet sparkar igång spelningen med (Welcome to the) Groove
Machine vilket anger tonen för kvällen. Ett par, tre låtar in i
spelningen så är det ganska tydligt att Beatles-körer och finlir
i viss mån får ge vika för tyngd i massor. På sjätte låten,
”Lost in Germany”, upplever jag det som om bandet tappar lite
fokus och det svajar lite. Detta är som tur är högst temporärt
för på efterföljande ”Black flag”, ”Pray” (ett mästerverk i all
enkelhet), ”Dogman” och ”Go tell somebody” är det så tungt,
svängigt och välspelat så blir jag totalt golvad.
Det är ganska skönt att se dessa tre herrar på scen. Totalt
avslappnade och ständigt leende utstrålar de spelglädje som
värmer. Trots att bandet består av tre lika betydelsefulla
individer så är nog ändå bassisten och sångaren Dug (Doug)
Pinnick som, med mungiporna från öra till öra och
tvättbrädsrutor på magen, vid 60 års ålder den som lyser
starkast. Tillsammans med kollegorna, trummisen Jerry Gaskill
och gitarristen Ty Tabor, så har han i och med King’s X skapat
en riktig Groove Machine.
Möjligtvis kan jag tycka att konserten i längden blir aningen
statisk. Tyngden tar, som jag nämnt tidigare, ibland överhanden
på bekostnad av dynamiken. Dessutom smyger det sig in lite sura
sångtoner och felspel här och där Detta är i sammanhanget ganska
marginella invändningar eftersom live är live. Att inte heller
redigera bort felspel och liknande placerar jag på pluskontot,
ärlighet varar längst!
Utöver stereo 2.0 och 5.1 så finns även ett ljudspår där bandet
kommenterar spelningen. Bonusmaterialet är ganska snålt
tilltaget med lite ”Behind the scenes” och två låtar från en
äldre och mycket kornig inspelning. Här dyker en av mina
personliga favoriter upp, ”Fall on me”, vilken jag för övrigt
gärna hade sett på den nya inspelningen. Bildkvalitén är bra.
www.kingsxrocks.com
www.myspace.com/kingsx
Betyg: 7/10
Eric Eklund
|
