E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

Gästbok

ArtRock MySpace

 
 

 

 

Alan Parsons project - Eye to eye / live in Madrid (Frontiers Records)

 

01. I Robot 5:34
02. Can't Take It With You 4:48
03. Don't Answer Me 4:39
04. Breakdown / The Raven 5:43
05. Time 5:24
06. Psychobabble 7:32
07. I Wouldn't Want To Be Like You 3:56
08. Damned If I Do 5:31
09. More Lost Without You 3:25
10. Don't Let It Show 4:25
11. Prime Time 5:58
12. Sirius / Eye In The Sky 7:12
13. (The System Of) Dr. Tarr and Professor Fether 4:13
14. Games People Play 5:18


 

 

Producenten, kompositören och musikern Alan Parsons har ett fantastiskt CV med start som 18-åring I studion då Beatles spelade in sitt monumentala album "Abbey Road"1968. Parsons utvecklades till en högt aktad studiotekniker, arbetade med Beatles igen på "Let It Be" och därefter med bland andra Paul McCartney, John Miles, The Hollies, Al Stewart och Pink Floyd. Givetvis är hans stora fjäder i hatten jobbet med Pink Floyds mästerverk "The Dark Side of The Moon

1975 skapade Parsons “ The Alan Parsons Project” tillsammans med Eric Woolfson, ett studioprojekt som bland annat innehöll folk från Pilot och Ambrosia. Vi talar alltså välproducerad vuxenrock med snygga melodier och progressiva garneringar.

Alan Parsons Project släppte 10 studioalbum, sålde bra och fick även en del hits, men spelade sällan live – det var ju I huvudsak ett studioprojekt, med de begränsningar detta skapar. Kritikerna gillade de första albumen men allteftersom svalnade hyllningarna. En titt på Allmusic´s bedömningar visar en tydlig trend. Parsons fortsatte som studiotekniker och producent, men återvände till ”The project” 2003 och startade turnera med en utvald samling musiker; Godfrey Townsend, Steve Murphy,  Manny Focarazzo, John Montagna, P.J. Olsson på sång och Parsons själv på gitarr, keyboards och sång.

Nu släpper Frontiers ”Eye to eye” – en live-cd och/eller dvd från en konsert på Plaza Mayor i Madrid 2004 och lanserar det hela som den definitiva Alans Parsons project-lineupen i en fantastisk konsert. Mmm..upp till bevis alltså. Givetvis är produktion och ljud i topp – fattas bara annat. Vi får en greatest hits – kavalkad som sträcker sig från debuten “Tales of mystery and imagination” och framåt. Jag har hört de flesta låtarna på vinyl i mitt tidigare liv och slås av hur nära originalen det låter, trots avsaknaden av Eric Woolfsons röst. Den kätterska tanken att jag lyssnar på ett duktigt coverband som specialiserat sig på Alan Parsons slår mig och den känslan följer mig genom lyssningen.

Låtmaterialet är inte att klaga på – inte heller gruppens samlade musikaliska insats. Man har sett till att publiken får de gamla godingar de tryggt kan gunga till och sjunga med i refrängen.  ”Dont answer me” från Ammonia Avenue är så nära svensktoppen att jag funderar på om det är Alan Parzonz vi lyssnar på, ”Time” är lika vacker som jag minns den från ”Turn of a friendly card” 1980 och ”I Robot” ger oss den givna elektroniska maskininstrumentalaren. ”Psychobabble” för oss in i Toto-land och muskulös vuxenrock, medan” I Wouldn't Want To Be Like You” är mogendisco á la Little River band.

Sammanfattningsvis en bra samlingsplatta för de som inte har koll på den legendariske producenten Parsons öden och äventyr under 70- och 80-talen. För oss gamlingar som har vinylbacken kvar är plattan en påminnelse om hur många snygga och välproducerade låtar Parsons gjort men, åtminstone i mina öron, en bekräftelse på min minnesbild av en ganska klinisk och beräknande musik som, trots den tjusiga ytan, känns sval och emellanåt distanserat ointressant.

www.alanparsons.com

 

Betyg 7/10                      

Hans-Åke Höber

 

 

 

 

  

  

 
  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna