1.   Grundinstrument: Hammondorgel, Moog, Piano, Mellotron, syntbas (pedal), 12-strängad och vanlig akustisk gitarr, elgitarr, bas, trummor

2.   Sångare (Simone Rossetti) med en röst nära Peter Gabriels dito och med samma sätt att sjunga

3.   Varva lugna partier med enbart sång och kanske komp från enskild orgel eller akustisk gitarr med partier med mera ös och massivt bakgrundsound

4.   Lägg på varma och tunga mattor av Mellotron-stråkar och Mellotron-körer vid lämpliga partier

5.   Experimentera med harmonier både röstmässigt (i kör eller överlagrade) och mellan instrument

6.   Lägg musiken i ett känsloläge som ofta är mollstämt

7.   Ändra gärna taktbetoning på ett mer eller mindre regelmässigt sätt i de lite snabba partierna

8.   Använd elgitarr mycket sparsamt och enbart för melodiska långsamma slingor (inga solon eller dylika utsvävningar)

Kan det funka? Svaret är ett otvetydigt JA! Med en så skicklig musiker som Simone Rossetti i ledningen och den skicklige producenten Simone Stucchi vid rodret/mixerbordet så lyckas man faktiskt fantastiskt bra. Och detta trots att övriga musiker i bandet kring Simone har växlat friskt under de drygt tio år som bandet varit verksamt. Den uppsättning av bandet som finns på just denna platta måste jag säga har lyckats otroligt bra, till och med bättre än på min tidigare favoritplatta med bandet, ”Vacuum” som kom 2004. Det finns ett lugn och en stabilitet på ”Planet Earth?” som jag inte hört riktigt med bandet tidigare. Jag är överraskad för jag tyckte att deras senaste platta (”Primitive” från 2007) var ett rejält kliv tillbaka och jag fick intrycket att bandet tappat inspirationen och rent av var på väg att splittras. Men så fel jag hade!

Efter en rätt trög tillvänjning (vanligt vid den här typen av plattor) så växte musiken ut till en rätt underbar upplevelse. Och för en Mellotron-nörd som jag (läs gärna min Mellotron-artikel!) så är plattan verkligen en ren njutning. Här är fullt med varma, goa Mellotron-ljudmattor, främst stråkar men även körer och här och där lite flöjt. Och allt är lagt till precis där det gör mest effekt och på ett sätt som höjer lyssnarupplevelsen maximalt. Precis så som Tony Banks i Genesis ofta gjorde. Det var längesen jag hörde ett band med förmågan att göra Mellotron-påläggen lika bra (kanske med undantaget av den otroliga plattan ”Unifaun” 2008). Lyssna exempelvis på avslutningen av inledningsspåret ”Welcome to your Life”, duellen med orgel i ”The World Inside” samt det otroligt fina slutet i avslutningsspåret (väl i klass med avslutningen i de klassiska Genesis-låtarna ”Watcher of the skies” – vilket troligen är den låt som namngav bandet – och ”Get’em out by Friday”). Sen noterar jag även sköna influenser från en av mina absoluta Genesis-favoritplattor (”Wind and Wuthering”) vad gäller Mellotron-körer i den sista tredjedelen av ”Something wrong”.

Om det är något som bandet inte riktigt matchar upp mot så är det kanske melodierna där ju Genesis var fenomenala. Men det kompenseras mer än väl av variationsrikedomen och den täta frekvensen av riktigt sköna harmonier från akustisk gitarr, orgel och mellotron. Fast nog tycker jag att de två spåren ”Something wrong” och ”The World Inside” är väl så starka melodimässigt. De snurrar i alla fall regelbundet i huvudet på mig i nuläget så de verkar ha satt sig rejält.

Avslutningsvis, som gammal Genesis-fan så måste jag säga att denna platta är rent fenomenalt bra. Man kan ha lite olika inställning till det här med moderna band som försöker kopiera 70-talsbandens sound. Men min inställning är mycket generös och jag menar att det bara är positivt att föra den här typen av musiken vidare. Särskilt när man lyckas skapa egna verk som står på egna ben och det tycker jag verkligen The Watch gör. Härligt! Jag ser verkligen fram emot nya konsertupplevelser i Sverige med the Watch. Men jag msåte säga att bandet nu borde vara moget att våga bygga på sin egen repertoar och att man inte nödvändigtvis måste lägga in egna direkta tolkningar av utvalda Genesis-låtar som grundstomme i konserterna. Titta på RPWL som gjort slag i saken och lämnat Pink Floyd-eran och startat en egen.

Watch out for the Watch!

www.myspace.com/thewatchmusic

www.thewatchmusic.net

10/10

Karl-Göran Karlsson