E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

 

ArtRock MySpace

 
 

 

 

Pink Floyd "The Dark Side of the Moon - experience version" (EMI)

 
CD1

Speak To Me
Breathe
On The Run
Time
The Great Gig In The Sky
Money
Us And Them
Any Colour You Like
Brain Damage
Eclipse

 

CD2 (live at Wembley 1974)

Speak To Me
Breathe
On The Run
Time
The Great Gig In The Sky
Money
Us And Them
Any Colour You Like
Brain Damage
Eclipse
 

 

Idag, den 26:e september 2011, sker något så ovanligt som en återutgivning av Pink Floyd-katalogen. Nej, jag ska inte försöka ironisera, för det klarar jag inte! Men något som är nytt är att man vid sidan om de traditionella albumen även kommer kunna skaffa en del som "experience"-utgåvor, med extrasmått och bonusgott. Först ut är dunderklassikern "Dark Side of the Moon", albumet som låg kvar på USA-listan i 741 veckor, återvände 1991 och bebott listan ända sedan dess.

Den minnesgode vet att trio-Pink Floyd framförde skivan i dess helhet 1994; likaså har ex-bossen Roger Waters turnerat med "Dark Side" på senare år. Det är också bonusdiskens livekonsert som tilldrar sig detta släpps största lockelse. Här hör vi Pink Floyd hösten 1974, ett drygt år efter albumets släpp, två tre år efter att dess första nummer offentliggjorts, och Pink Floyd i superform. Jag kan inte begripa att den här konserten aldrig släppts officiellt förrän nu. Här hör vi nämligen ett band som spelar och sjunger helt kanon, och det handlar näppeligen om någon bootlegkvalité. Nej, tvärtom är ljudet av det genomproffsiga slaget. Alla instrument och röster går fram som de ska, medan brus och knaster ingenstans står att finna.

Musikmässigt är det en resa. Alla som kan sin "Dark Side" vet ju vad som är att vänta, men pojkarna bjuder på en rad överraskningar. Vad sägs om "On the Run" uppsvälld till mer än fem minuter? Eller "Money", utvecklad till bluesjam ej fjärran det långt senare på "Delicate Sound of Thunder"? Helt andra ljud än de vi vant oss vid ger sig till känna i den instrumentala övergången mellan "Brain Damage" och "Eclipse", på sina håll hörs smålattjande från David Gilmour och Richard Wright, vilket ger hintar av det mer lössläppta Pink Floyd från åren kring 1970. "Money"-pengarna börjar skallra redan under slutet av "The Great Gig in the Sky", "Any Colour Youy Like" blir ett långt, härligt spacerock-jam och...ja, för tusan, skaffa den här plattan!

Va? Vanliga skivan?

Just det ja, huvudnumret i paketet är "The Dark Side of the Moon", studioskivan, så som vi alltid känt den. Alltid? Jag har aldrig slaviskt köpt varje nyutgåva skivan bjudit (och de är många), men jämfört med den CD jag har, tycker jag mig höra en större värme och inte minst en skarpare detaljrikedom. Basar, kompgitarrer, bakomliggande keyboards - allt hörs tydligare. Och ta alla talande röster, särskilt i brytningspunkten mellan "Money" och "Us and Them"; här hör jag saker jag aldrig noterat förr.

...och så är ju plattan så snuskigt suverän. Tusentals vändor efter första lyssningen blir jag fortfarande gripen. Vilka stämningar! David Gilmours och Richard Wrights prestationer i "Time"...Clare Torrys vokala protuberanser i "The Great Gig in the Sky"...Roger Waters brådmogna på kornet-texter... "The Dark Side of the Moon" är stenhårt rotad i det tidiga 1970-talet, men samtidigt så paradoxalt och ljuvt tidlös.  

www.pinkfloyd.com

 

10/10

Daniel Reichberg

 

 
 

 

 

  

 

  

  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna