E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

 

ArtRock MySpace

 
 

 

 

The RedZen - Void (Ma.Ra.Cash Records)

 
1. Cluster
2. Hot wine
3. Slapdash dance
4. Alexa in the cage (vocal version)
5. Into the void
6. Who´s bisex?
7. Return to kolkata
8. Spin the wheel
9. Alexa in the cage (instrumental)
Ettore Salati: Electric, acoustic, 12-string, doubleneck guitars, sitar, basspedals, dulcimer.
Angelo Racz: Piano, organ, synths, keyboards.
Nicola Della Pepa: Electric, acoustic, double bass.
Roberto Leoni: Drums, percussion.

 

The RedZen bildades 2009 av de före detta The Watch-musikerna Marco Schembri, Ettore Salati, Roberto Leoni samt Angelo Racz. Bandet är väl närmast att beteckna som en supergrupp då samtliga musiker är mycket högt rankade på den Italienska proghimlen. Målet för bandet var redan från start att inte vara bundna av några musikaliska regler eller normer. Inledningsvis ägnade man massor av tid till att bara jamma och improvisera, och låtideérna lät inte vänta på sig. Trots detta bestämde sig Marco Schembri ganska så snart för att hoppa av, och in kom istället Nicola Della Pepa.

Merparten av bandet var alltså ”gamla” The Watch-musiker, så man skulle kanske kunna tro att det skulle låta mycket influerat av detta eminenta band, men så är inte fallet. Man har dock tagit tillvara på sina tidigare erfarenheter på ett mycket bra sätt, och tillsammans med Angelo Racz har man skapat en härlig musikalisk hybrid som skulle kunna liknas vid ”symfonisk-prog-fusion”. Den näst intill helt instrumentala plattan ”Void” består av en samling låtar som utstrålar en grym spelglädje och uppfinningsrikedom. Att vi här har att göra med riktigt skickliga musiker råder det inget som helst tvivel om, och detta återspeglas på ett riktigt bra sätt i bandets kompositioner.

Rytmsektionen med Roberto Leoni och Nicola Della Pepa lirar med ett grymt sväng, och känns väldigt tighta och samspelta. Det känns som om många av de spår som återfinns på plattan verkligen är resultatet av det förutsättningslösa jammandet i början av bandets existens, och som därifrån har utvecklats vidare till denna ytterst välljudande slutprodukt. I de två inledningsspåren ”Cluster”, ”Hot wine” blir detta faktum klart märkbart, för här känner man extra tydligt hur viktiga dessa två musiker är för den totala insatsen. Riktigt snyggt lirat med ett härligt sväng.

Ettore Salati är en gudabenådad gitarrist som har en otrolig bredd i sitt gitarrspel, och han verkar behärska sitt instrument till fullo. I ”Slapdash dance” och ”Return to kolkata” plockar han fram sitaren, vilket ger låtarna en lite extra fräck orientalisk touch. Ettore har en riktigt bra ton, känsla och frasering i sitt spel, samtidigt som han visar upp ett stort tekniskt kunnande. Det sköna med Ettores spel är att han i vissa delar är ganska så sparsmakad och lite åt ”less is more”-hållet, för att i nästa stund riktigt gå loss och sväva iväg i ultratekniska gitarrexesser. Kolla in låten ”Who´s bisex?” så förstår ni vad jag menar. Balansen mellan dessa båda ytterligheter är mycket väl avvägd och är en stor bidragande orsak till varför jag uppfattar The RedZen – ”Void” som en så bra platta. Det enda som möjligtvis finns att klaga på är att Ettores gitarrljud ibland känns lite vekt, och generellt sett ligger för långt bak i slutmixen.

I kombination med den supertighta och svängiga rytmsektionen och Ettores fantastiska gitarrspel, adderar Angelo Racz ytterligare en musikalisk dimension med sitt omväxlande och intrikata keyboardspel. Precis som sina andra medkumpaner i The RedZen är Angelo en grymt skicklig musiker, med ett riktigt brett register. Jag får ofta känslan av att det är han som ligger bakom de ganska många lite jazzigare partierna på plattan. Han använder sig av ett stort utbud av olika ljud i sina keyboards, och här finns allt ifrån gammal mellotron, hammond, klassiskt piano, 70-talsosande moogljud och sedan hela vägen in i 2000-talets betydligt modernare ljudideal. Detta sammantaget med en fantastisk känsla och dynamik, gör att hans insatser bidrar stort till helheten.

The RedZen – ”Void” är som jag tidigare nämnt en närapå helt instrumental platta, och enda undantaget är ”Alexa in the cage” som på plattan även finns i en version med Joe Sal på sång. Detta avsteg från det instrumentala blir ett välkommet avbrott. Efter ett antal genomlyssningar kan jag konstatera att ”Void” är väldigt omväxlande och välspelad, och trots att flertalet spår är så avancerade rent musikaliskt, är plattan samtidigt så överraskande lättlyssnad.

 

www.theredzen.com

www.myspace.com/theredzen

 

8 / 10

Staffan Vässmar

 
 

 

 

  

 

  

  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna