|
Här är ett album som var kontroversiellt redan långt innan det
släpptes: Lou Reed och Metallica är knappast den första
kombination som slår en när man förutser vad som är på gång. Så
släpptes skivan och blev ännu mer kontroversiell, då
recensenterna tävlade i hat med vansinnets frenesi. Dessa
recensenter tycktes förvänta sig ett traditionellt
Metallica-album, vilket det då rakt inte är. De tycktes inte
heller känna till albumets bakgrund; att hela verket bygger på
två för sin tid synnerligen kontroversiella pjäser av den tyske
sekelskiftesdramatikern Frank Wedekind.
Med dessa kunskaper i bakhuvudet tar sig ”Lulu” helt andra
former. De groteska bilder Lou Reed målar med sin dunkla
pratsång passar utmärkt såhär i Halloweentider, medan Metallicas
ofta ursinniga riffande hör till det mest övetygande de gjort på
många herrans år. Jag menar, ta bara thrashandet i ”Mistress
Dead” - här står inte ”Damage Inc” eller ”Disposable Heroes”
långt borta. Eller ”The View” med sitt malande Black
Sabbath-riff till pratsång av Reed, men så plötsligt dubblas
hastigheten, James Hetfield gastar aggressivt och Kirk Hammett
spelar ett av sina bästa gitarrsolon på evigheter.Eller
melodiskt malande ”Iced Honey”, som kunnat plockas från Reeds
klassiska 70-talsepok. Förutom att James Hetfield inte sjöng
backing vocals då...
För mig hamnar fokus emellertid på albumets andra halva. Fem
långa, malande stycken i tiominutersregionen (avslutande ”Junior
Dad” tangerar tjugo), där Metallica på ett närmast jammande vis
maler på suggestivt utav helvete, egentligen gravt kontrastiskt
mot Reeds förmedlande av Wedekinds budskap, men på något vis
smälter det samman. Eller gifter sig, som det idag så
fint heter. Här spelar förresten inte bara Metallica, utan vi
hör även stråkar samt delikata ljudeffekter från den
”elektroniske alkemisten” Sarth Calhouns.
När detta bastanta fundament är förbi känner jag mig alls inte
mätt, utan vill höra igen, så att musiken och lyriken faller på
plats. Detta är verkligen musik som lockar till merhörning,
åtminstone om man är lagd åt det lite mer udda. Mäter du skivan
efter ”Enter Sandman” går det obönhörligt sämre.
Trivia: ”Lulu” är inte första gången som Wedekinds pjäser görs
om till musik. Även den tidige 1900-talskompositören Alban Berg
gjorde en opera byggd på styckena.
www.loureedmetallica.com
www.facebook.com/LouReedMetallica
Betyg: 7/10
Daniel Reichberg
|
