|
Jag har aldrig lyckats förlikat mig med de som parar ihop Coheed
and Cambria med det så fruktansvärda genrentillägget emo. Men nu
tror jag att jag kan förstå vad dessa personer menar. För om du
tar bort allt som är bra med Coheed and Cambria så som det skönt
progressiva, de briljanta melodierna, de medryckande riffen, den
suveräna sången och de solida refrängerna så får du på ett
ungefär Ten Second Epic. I alla fall inledningsvis och för ett
icke tränat Coheed-öra så kan det nog vara det svårt att
upptäcka. Men i sina ”hårdaste” stunder som i ”Young Classics”
och ”Animal Choices” men även i den poppigare ”Runaway” så kan
man hitta spår hos Ten Second Epic som pekar på detta faktum.
Men allt detta jämförande med Coheed and Cambria är nog bara ett
försvar från min hjärnas sida. För var gång jag hör musik likt
den Ten Second Epic spelar så dör en bit av min musiksjäl. För
musikaliskt är det nämligen inte mycket mer än
andrahandssorteringens emopop med punktendenser. Det är
lättsmälta och glättiga poprefränger som ihop med lika glättig
radiopoppunk bildar en kräkframkallande känsla. Var gång man hör
musiken så får man en isande känsla av obehag längs med
ryggraden och man ställer sig frågan; varför? Varför envisas
skivbolagen att signa alla dessa emoband? Det finns ju tusentals
sådana här band och alla verkar få skivkontrakt när det i själva
verket räcker med ett band så har man hört alla.
Denna kanadensiska kvintett lär nog kunna sätta några få
tonårshjärtan i brand med sin skiva ”Better Off” men vi andra
som fattar att denna musik är en ren förolämpning vi klarar oss
bättre utan.
www.tensecondepic.com
www.myspace.com/tensecondepic
Betyg: 2/10
Ulf Classon
|
