|
|
Sätter man på en skiva
med Strangeways från början av karriären och dagens Strangeways
så kanske man höjer åtminstone ena ögonbrynet. Har man däremot
följt bandet på hela deras resa så känns det mer som en naturlig
utveckling att deras ljudbild idag låter som den gör. Det är
ganska lågmält och produktionen andas Daniel Lanois vilket jag
antar är en slags förebild. Den melodiösa popiga rocken får stå
åt sidan för mer långsamma, mer vuxna låtar, om man så vill.
Detta är inte enbart till skottarnas nackdel. Tvärtom har vi här
en ganska skön och behaglig skiva så här i höst- och
vintermörkret. Det enda jag har lite svårt att ta till mig är
det något dova ljudet, annars uppskattar jag detta. Speciellt då
den vackra ”Playin it over”.
6,5 / 10
Peter Dahlberg
|
|
