|
Tyska bandet Long Distance Calling bildades 2006, och har sedan
starten släppt en demo: ”Dmnstratn” (2006), en split-ep:
”090208” (2008), samt två fullängdsplattor: ”Satellite bay”
(2007) och ”Avoid the light” (2009). Var innan denna cd dök upp
helt ovetande om bandets existens, men kände efter en första
genomlyssning att bandets backkatalog borde kollas upp, och ett
par vändor på spotify senare var jag mer förberedd på hur bandet
låtit tidigare i sin karriär.
Nya självbetitlade plattan är precis som sina föregångare i
princip helt instrumental, bortsett från ett spår där man bryter
av med att ta in en gästvokalist. På de två tidigare alstren har
Peter Dolving (The Haunted) och Jonas Renkse (Katatonia)
bidragit med vokala insatser, medan man denna gång har fått med
John Bush (ex Anthrax, Armored Saint).
Long Distance Callings musik bjuder lyssnaren på en närmast
totalt gitarrdominerad mycket intrikat och svängig ljudpalett,
där anrättningen kryddas av diverse elektroniska ljud och läten.
Musiken är hela tiden mycket suggestiv och atmosfärisk, och
bjuder på många spännande vändningar och infall. Dessutom saknas
nästan helt de ”gitarronani”-partier som så många gånger är
fallet inom instrumentalmusiken, vilket känns oerhört befriande.
Istället vävs ett otal olika riff och gitarrslingor ihop till
ett pulserande och ständigt föränderligt ljudlandskap.
Gitarrerna är ofta ganska så hårda och brutala, men det finns
hela tiden gott om utrymme för nyanser och skiftningar inom
varje ljudspår. Man använder sig av ett stort antal
gitarrpedaler/effekter vilket ger musiken en ytterligare
musikalisk dimension och variationsrikedom. Ska man leta fram
ett annat band som på något sätt påminner om Long Distance
Calling, så ligger Göteborgsbandet Miosis inte så långt ifrån
när gäller det musikaliska.
Long Distance Calling har här på denna platta, liksom på
tidigare alster, inkorporerat en mycket sång/låtbaserad
låtstruktur i sin musik vilket gör att låtarna känns mycket
genomtänkta och välarrangerade. Samtidigt finns det en suggestiv
nerv och emellanåt närmast hypnotisk effekt i de återkommande
musikslingorna. Att man använder sig av en gästvokalist på varje
platta är ett välkommet avbrott ifrån det instrumentala, men är
på intet sätt avgörande för slutbetyget totalt sett, då musiken
håller så hög klass och variationsrikedom så att den är helt
självbärande. Däremot är valet av vokalister mycket väl valt och
är i samtliga fall ytterst smakfullt och dessa låtar får
därigenom en helt egen identitet där gästens röst speglar
låtarna på ett högkvalitativt sätt.
Hade som sagt inte haft någon kontakt med bandets musik innan
detta möte, men jag måste definitivt säga att det gav mersmak,
och det i massor.
www.longdistancecalling.de
www.myspace.com/longdistancecalling
8 / 10
Staffan Vässmar
|
