|
Tre år efter den
förra plattan släpps nu nästa fullängdare och den här gången
alltså för första gången på deras eget skivbolag Gentle Art of
Music (om man undantar Greatest Hits-typ-plattan som först
släpptes på nya skivbolaget). RPWL är ju väletablerade inom
Artrocken efter mer än 12 aktiva år sedan debutplattan och de
har genomgått en intressant utveckling. Trots detta är det
välbekanta tongångar och klanger på den nya plattan vilket nog
kommer att glädja de flesta av deras fans. Själv var jag lite
orolig för att det senaste avhoppet av basisten Chris Postl
skulle få negativa följder men den farhågan verkar helt obefogad
(nye basisten Werner Taus verkar helt OK). Vi bjuds som sagt på
rätt mycket av välbekanta tongångar och här finns väldigt mycket
av det som alltid har varit RPWLs signum – klangbilderna som
framför allt är inspirerade av Pink Floyd och till en del även
Genesis (åtminstone de lite mer symfoniska partierna). Och som
vanligt är det Yogi Langs behagliga sångröst och Kalle Wallners
säkra och klangfulla gitarrspel som dominerar musiken. Måste
också säga att vi får höra flera mycket smakfulla partier med
klaviaturer, inte minst den klassiska mellotronen (särskilt i
näst sista låten ”The Fisherman”) men även en hel del skönt
Moog-spel av Yogi.
Den här plattan är
gruppens första s k koncept-album och den handlar om människans
strävan efter ny kunskap ända sedan Platons tid. Med lite
inspiration från Nietzsches praktverk ”Also spracht Zarathustra”
(med viss anknytning till titeln på plattan) leds vi i låt efter
låt vidare i mötet med olika människor och människotyper på
vägen mot ny kunskap. Man inser att Yogi Lang ligger bakom det
mesta av texterna och han stryker själv under i promo-materialet
för plattan hur han velat peka på att ny kunskap faktiskt
handlar om att vara djärv och våga framföra nya idéer snarare än
att följa med i massan av människor som mest försöker anpassa
sig till gängse kunskap utan att gå vidare.
Det är trevligt
med ett rockgäng som faktiskt inte bara ägnar sig åt det
musikaliska utan även försöker sig på lite mer djuplodande
tankar i sina låttexter. För detta skall RPWL ha en stor eloge.
Går man in på
enskilda låtar så skall det sägas att det finns 11 stycken på
plattan och eftersom flera av dem är rätt långa så resulterar
det i en väldigt lång totaltid på plattan. Jag kan tycka att det
var ett litet misstag eftersom samtliga låtar inte riktigt
håller samma höga klass. Trots det så får jag säga att det ändå
är en mycket bra platta, framförallt p g a att de lite längre
låtarna verkligen är ruskigt bra. Det gäller inledningslåten (om
man bortser från det instrumentala förspelet) ”We are what we
are (The Keeper)”, den långa och otroligt fina ”Unchain the
Earth (The Scientist)” och den näst sista låten ”The Fisherman”.
Alla de här nämnda har det där som vi Artrockare gillar kanske
allra mest – d v s friheten att våga köra lite längre
variationer runt ett tema och en refräng samt plats för
smakfulla solon (lyssna exempelvis på Kalle Wallners underbara
gitarr i slutet på både den förstnämnda och den sistnämnda
låten!) och avstickare.
Låten ”Unchain the
Earth (The Scientist)” har rent av potential att bli en ny
RPWL-klassiker och frågan är om den inte även har viss chans att
slå bland lite bredare lager av rockmusikfans. En mycket
slagkraftig refräng med ett mycket medryckande komp och
kringarrangemang gör att man bara ryser efter ett par
genomlyssningar. Det här måste bli en riktigt hit att köra live
på sommarens konserter (närmast partystämning i
refrängpartierna)! Sen gillar jag naturligtvis låtens tema (The
Scientist) eftersom jag själv är verksam inom forskningsfältet
även om jag inte riktigt känner igen den okritiska hyllningen
till vetenskapens framsteg och potential som framskymtar men som
förmodligen till en del är ironiskt menat.
Den sistnämnda
”The Fisherman” återanknyter lite grand till de lite indiska
influenserna som har funnits i någon av de tidigare plattorna.
Komp av sitar och orientaliska trummor ger en väldigt skön
stämning i de inledande partierna. När sen (äkta!)
mellotronstråkar och mellotronkörer läggs till blir det bara
ännu bättre och låten växer ännu mer med ett väldigt mäktigt
sound. Fast sen kommer några mindre inspirerande mellanpartier
som drar ner låten lite. Men som tur är återkommer det mäktiga
soundet i låten igen på slutet. En mycket fin låt trots den
lilla svackan i mittpartiet!
Bland de övriga
låtarna finns ett par väldigt fina lugna låtar (bl a ”Beyond man
and time (The Blind)” men även flera som jag inte alls tycker
platsar riktigt på plattan och det drar ner betyget något. Men
som helhet är det ändå en väldigt bra platta som levereras från
detta mycket väletablerade tyska Artrock-band. Rekommenderas
varmt!
www.myspace.com/rpwl
www.rpwl.net
Slutbetyg: 8 av 10
Karl-Göran
Karlsson
|
