Britten John Irvine är en ny bekantskap för mig. Enligt hemsidan har John ägnat sig en hel del åt komposition och modern klassisk musik och också tagit med sig en hel del av denna kunskap i skapandet av John Irvine Band. Bandet presenteras som en Progressiv Jazz-Rock power trio, ledd av John Irvine -med Alan Emslie på trummor och slagverk och Doug Kemp på 5-strängad bas.

Plattan är helt instrumental och består av Johns egna kompositioner, sådär lagom långa och med titlar som inte säger särskilt mycket om innehållet. Men det låter bra! Tar man en dos Alan Holdsworth och några teskedar Pat Metheny och skakar om i en mixer med ett antal +, 13- och 9 -ackord så får vi vips en räcka låtar som sträcker sig utöver standardmallen men ändå är ganska lättillgängliga. Bandet håller en konsekvent estetisk profil genom hela plattan och undviker fällan att visa upp stilövningar i olika genrer. Därför flyter lyssnandet jämnt och det är inga tvivel om att det är så här John Irvines universum låter.  Baksidan av myntet blir att låtarna ibland blir svåra att skilja isär och det kan bli en överdos av ackordspäckade jazzpassager. Dock är det inte ett poänglöst rabblande av skalor i högt tempo, utan snygga melodier och läckra harmonier. Klangmässigt använder sig John ofta gitarrsynth och till melodispelet det klassiska Pat Metheny-soundet. Jag kan sakna några akustiska partier eller ett mer själfullt solospel emellanåt som skapar spänning och dynamik.

Trots allt en trivsam lyssning och en positiv överraskning. Gillar du snygg instrumentaljazz som emellanåt gränsar till vad vi kan kalla melodisk prog är John Irvine Band absolut värda en trekvart av ditt liv.

www.johnirvinemusic.com/thejohnirvineband.html

Betyg 7/10

Hans-Åke Höber