|
|
Att självaste Joe Barresi (producerat skivor med bland annat
Queens of the Stone Age och Fu Manchu) kände sig manad att ta
sig an Karlskogagänget The Durango Riot efter att ha hört deras
debut "Telemission" (2007) är säkert stort för grabbarna. Själv
har jag inte hört debuten och efter att ha hört uppföljaren
”Backwards Over Midnight” så kan väl jag knappast påstå att jag
kommer att leta ihjäl mig efter plattan för att lyssna på den
heller. Det är dock riktigt snyggt emellanåt på ”Backwards Over
Midnight”. Bandet petar in allsköns olika stilar i sin musik i
form av bland annat blues, rock, psykedeliska tongångar, sextio-
och sjuttiotal. Jag läste i en recension där skribenten kallade
musiken för en ”cowboy rock’n’roll”-soppa på D.A.D. Suede och
The Jam vilket inte är helt fel men i sista ändan skulle jag
ändå enkelt vilja kalla det urflippad stonerrock. Det är
riffigt, det är flummigt, det är deppigt, det är glatt – ja det
mesta passar in. Det coolaste är dock att Ennio Morricones musik
till Sergio Leones spaghettiwesternfilmer hela tiden svävar som
en osalig ande ovanför musiken. De som känner mig vet att jag är
svag för en och annan desperat trumpet som ackompanjemang
emellanåt. Det jag däremot har oerhört svårt för med denna skiva
är Fred Anderssons sång. Han har säkert ingen dålig sångröst för
den som kan men i mina öron blir hans brittpopgnälliga stämma på
tok för mycket och den må ge musiken en liten unik touch men
passar tycker jag inte att det gör. Oavsett så har bandet helt
klart skapat någon eget och med lite starkare refränger och lite
ruffigare sång så kan nästa platta bli riktigt intressant.
http://thedurangoriot.com/721
Betyg: 6/10
Ulf Classon
|
|
