E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

 

ArtRock MySpace

 
 

 

 

Joe Bonamassa – Driving Towards the Daylight (Provogue)

1. Dislocated Boy
2. Stones in My Passway
3. Driving Towards the Daylight
4. Who's Been Talking?
5. I Got All You Need
6. A Place in My Heart
7. Lonely Town Lonely Street
8. Heavenly Soul"
9. New Coat of Paint
10. Somewhere Trouble Don't Go
11. Too Much Ain't Enough Love
 

 

Sedan debuten 2000 så har Joe Bonamassa, om man inkluderar live-plattor, i runda slängar släppt ett album per år. Lägg till till detta också samarbetet med Beth Hart, de två plattorna med ”supergruppen” Black Country Communion samt diverse andra gästspel så blir det ganska tydligt att vi pratar om en produktiv herre.Under förvandlingen från en rundkindad slyngel med draperilugg, till en kostymkädd elegant har han på drygt tio år blivit ett aktat namn inom branschen.

Trots att han kanske främst ses som en bluesman så bjuder han oftast på så mycket mer. Allt från mandolinbasreade folklåtar, via klassisk blues till blytunga riffbaserade alster som doftar en aning Led Zeppelin. Det är just den här dynamiken som gör att jag personligen tycker att Joe Bonamassa står i en klass för sig.

På nya, Driving Towards the Daylight, fortsätter han på den inslagna vägen. Om det beror på att jag fått en överdos Bonamassa och därmed höjt kraven vill jag låta vara osagt, men faktum är att jag inte riktigt fallar pladask för den nya plattan. Musikaliskt så är det precis som det ska vara. Med en rytmsektion bestående av Anton Fig och Carmine Rojas  så sänns det tryggt. Lägg därtill ytterligare en suverän insats vid mixerbordet av Kevin Shirley och allt borde vara på topp.

Tyvärr tror jag att det är lite för mycket kostym och för lite slitna jeans över soundet. Jag saknar lite klös i gitarren och skit under naglarna! Ett par spår liknande monstertunga ”Black Lung Heartache” och kanske ”The Hard Way” hade känts oerhört uppfriskande i sammanhanget. 

Mitt omdöme blir att Driving Towards the Daylight är ett rejält hantverk som de flesta musiker skulle kunna mörda för att få ha i sitt CV. När det gäller Joe Bonamassa så ser jag den som en helt ok platta men inte mer.

www.facebook.com/JoeBonamassa

http://jbonamassa.com

 

Betyg 6/10

Eric Eklund

 

 

 

 

 

  

 

  

  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna