Crystal Palace - The System of Events (Gentle Art Of Music)

Nu tar man ännu ett steg i karriären efter att ha listat sig för skivbolaget Gentle Art of Music som drivs av ett av de stora tyska prog-banden: RPWL. Yogi Lang har mixat albumet och han medverkar även på ett par spår. Ett annan tydlig RPWL-influens får vi från gitarristen Kalle Wallner som levererar några typiska solon på sina ställen. Så det är ingen tvekan om att stilen närmat sig RPWL, medvetet eller omedvetet. Sen har man även plockat in basisten Colin Edwin från Porcupine Tree för lite gästspel så plattan vimlar faktiskt av insatser från kompetenta progmusiker.

Det jag blev imponerad av på denna skiva är de starka texterna som framförs tydligt och klart av den utmärkte sångaren Yenz (förmodar att det är ett artistnamn). Plattan har ett genomgående tema som behandlar frågan om våra liv är förutbestämda eller ej. Titellåten ”System of Events” (sist ut på plattan) filosoferar djupast om detta och svarar både ja och nej på frågan. Våra händelser i livet beror på en kedja av tidigare händelser (”System of Events”) så i den meningen kan det verka förutbestämt. Men samtidigt fråntar det oss inte ansvar i den meningen att vi måste ta ansvar för konsekvenserna av dessa händelser. Därför kan man knappast betrakta oss som varande helt i slumpens våld – vi har inflytande genom våra beslut och prioriteringar. Flera av låtarna handlar om saker som medfört dramatiska förändringar i människors liv – exempelvis masskjutningar på skolor, diverse katastrofer och även den hemska massakern på Utöya i Norge.

Om jag nu skall ägna mig åt själva låtarna musikaliskt får jag säga att de genomgående är av hög klass med några undantag. Vill framför allt lyfta fram tre av de riktigt långa låtarna på plattan. Den första är den inledande ”Chasing Better Days” som verkligen har en oemotståndligt mystisk, mörk och dyster framtoning. Stämningarna är kusliga men väldigt harmoniska på ett sätt som vi också känner igen från några tidigare RPWL-alster. Mellanspelen har en mycket märklig takt (trummisen får verkligen hålla tungan rätt i mun) som det är svårt att få kläm på men de tunga gitarrerna driver ändå på allt så att det flyter och fungerar. Sen är själva refrängen sådär underbart stämningsfull och jag inser efterhand varför: Yogi Langs bakgrundsröst ger den här underbara stämsången som återigen är ett av RPWLs stora kännetecken. Fantastiskt vackert. Det överskuggar den otroligt dystra texten som handlar om tidens makt och att vi egentligen bara slösar bort vår tid.

Nästa kanonlåt är den näst sista: ”Stunned by the silence”. Återigen en mystisk grundton i låten framkallad av några skumma sekvenser med keyboards kompat av riktigt tunga gitarrer och trummor. Det här bär låten framåt med kraft ända fram till det härliga refrängpartiet som återigen (lite tjatigt, kanske) bär RPWLs signum (visste man inte att det var Crystal Palace skulle gissningen på RPWL vara given). Det här är en rätt så tung låt och på något sätt blir den ändå tyngre efterhand när även de klassiska mellotronstråkarna tas till användning som extra komp. Låten avslutas med lite lugnare tongångar med keyboards och avspänt gitarrspel. Ett absolut mästerverk, faktiskt.

Sen har vi då avslutningslåten ”System of Events” vars första hälft kan karakteriseras som en ganska enkel ballad. Inleds med enkel sång och pianokomp och så småningom en riktigt läcker refräng (”We have to face the consequence, we’re a system of events”). Får återigen påpeka vilken alldeles utmärkt text låten har. Efter halva låten övergår den i ett långt instrumentalt parti som får gamla fans av Pink Floyd att jubla (antar jag). Och här kommer vår vän Kalle Wallner in och levererar ett sjutusan till David Gilmour-inspirerat solo. Inte nog med det, Yogi Lang får tillfälle att leverera ett av de där härliga Manfred Mann-influerade synt/moog-solona som bara han kan. Allt till bakgrundsklipp av diverse radionyhetsinslag från diverse dramatiska händelser i världen (bland annat ett från svenska radion lustigt nog). En absolut underbar låt, inte bara för Pink Floyd-fansen. En slutknorr som jag gillar väldigt mycket är att man allra, allra sist på skivan klippt in ett radioinslag om den stora händelsen 1989 när muren föll i Berlin. Alltså, en antydan om att inte alla dramatiska händelsekedjor nödvändigtvis är negativa – ibland sker stora dramatiska händelser som konsekvens av en lång, lång kedja av händelser som till slut får utvecklingen att gå åt ett helt annat håll men i positiv mening.

Tyvärr finns det dock ett par spår på plattan som jag har lite mindre till övers med. Bland annat en hyllningslåt till gröna vågen-ivrarna (”Green Way”). Gillar den inte alls p g a den närmast smöriga svensktoppsstilen(!). Även ett par andra av låtarna är lite för intetsägande. Men slutbetyget blir ändå mycket högt tack vara att vi här har en platta med väldigt bra genomarbetade texter – något som jag tycker är rätt ovanligt i den här genren. Det här gör plattan väldigt intressant och förtjänar särskild uppskattning. Alltså, en alldeles utmärkt platta som jag starkt rekommenderar.

www.crystalpalacemusic.de

Betyg: 8 av 10.

Karl-Göran Karlsson