|
Kansas har inte gjort
något nytt sedan år 2000 och kanske tröttnade Billy Greer på att
vänta längre. Så han släppte låtarna tillsammans med gamle
vapendragaren Mike Slamer istället under namnet Seventh Key. Det
kunde lika gärna ha varit en ny platta med Streets (som de hade
ihop första halvan av 80-talet). Hur som helst så är
Kansas-influenserna övertydliga så det skulle lika gärna kunnat
vara en ny Kansas-platta om han lyckats skrapa ihop hela bandet.
Låter det schizat?
Ja, ibland kan det vara
svårt att veta vilken fot man ska stå på när man har/haft benen
i flera olika band. Allt smälter ihop och en enda personlighet
tar till sist över alltihop.
Denna platta består dock
av mogen melodiös rock och det är lätt att ta till termer som
gubbigt och gaggigt. Själv tycker jag det låter ganska bra även
om det mesta inte gör så bestående intryck. Inledande
blinkningen till Flying Colours ”Blue ocean” är i alla fall en
härligt svängig och snygg låt. ”Lay it on the line” låter som
Uriah Heep möter Deep Purple möter Kansas. Inte tokigt alls!
Mer sådant hade höjt
denna skiva till skyarna. Tyvärr drar de ner tempot i lite väl
många låtar. Därför blir betyget inte genomgående bra men snudd
på!
www.billygreer.com
6,5 / 10
Peter Dahlberg
|
