|
Stefan Berggren spelar både gitarr och keyboards
förutom att sjunga. Han har tidigare varit med i band som
Company Of Snakes och Snakes In Paradise. Nu har han slagit sig
ihop med trummisen Lee Kerslake. Känd från musikhistorien för
sina insatser i bandet Uriah Heep. De hade då träffats och
jobbat ihop vid några konserttillfällen. Nu skulle de då göra en
hel skiva tillsammans. Det mesta är inspelat i Berggrens egen
studio men mixad av Lennart Östlund (ABBA, Led Zeppelin) i
Polarstudios. Alla utom första låten ”Walk tall”.
Musikaliskt låter det 70-talsretro för hela
slanten. Det är ju några band som rider på den vågen och ganska
framgångsrikt dessutom. Frågan är då om BKB får plats att surfa
på denna våg eller om vågen nu har gått lyssnarna förbi. Låtarna
i sig känns rustika och orglarna/moogarna ligger ofta i fokus.
Berggren kanske sjunger en aning lite för nonchalant i tron att
det ska bli lite bättre uttal då. Nu finns det grupper med sämre
uttal så det är inte under all kritik. Tänk Conny Bloom och
liknande.
Jag tvivlar inte en sekund på att BKB har kul när
de spelar ihop och att de brinner för sin musik, men som
lyssnare blir man inte lika entusiastisk. Efter några lyssningar
kan man skala bort alla låtar utom en. ”Super sonic dream” med
sitt riviga trumintro och flirt med Blondies gamla ”Call me” är
cool. Okej, ”My, my” har sina sidor också. Ger skivan godkänt
men inte klart godkänd.
Facebook
BERGGREN KERSLAKE BAND
5,5 / 10
Peter Dahlberg
|
